Vad händer i mörkret: del

Tjej går till en gotisk nattklubb på jakt efter en försvunnen vän och slutar med att bli knullad…

🕑 12 minuter minuter Övernaturlig Berättelser

Allt sunt förnuft i världen sa åt mig att inte gå. Men jag var tvungen. Jag hade skrattat när Damian först berättade att han var en vampyr och jag hade tyckt att det var roligt när han berättade om vampyrklubben nere i stan.

Inget av det är roligt nu. Jag borde ha lyssnat på Damian. Jag visste att han bara kom till mig när han var i trubbel, men jag kunde inte ta det på allvar, jag menar vem skulle tro på vampyrer? Och även om vampyrer var verkliga varför skulle de välja en liten stad som min att krascha i.

Om sunt förnuft var något jag saknade (och det var det) borde jag åtminstone ha ringt polisen. Damian försvann för tre veckor sedan. De kunde ha letat efter honom men nej, det här var något jag var tvungen att göra för mig själv. Mina fotsteg ekade högt när jag tog mig nerför den förmörkade allierade. Mina svarta läderknähöga stövlar fungerade inte bra för att smyga och jag var glad att jag bestämde mig för att gå på vägen till fest än spion.

Jag nådde dörren till klubben där en lång och blek hane stod klädd i helsvart och en läderchocker runt halsen. "Har inte sett dig här förut", sa han medan jag gick fram och gav honom min legitimation. "Ny här," sa jag och detta var sant, jag hade precis flyttat till den här staden för ungefär tre månader sedan, ungefär samtidigt som jag träffade Damian. "Letar du efter någon?" han frågade. "Det kommer alltid tjejer som du hit, de letar alltid efter någon och de lämnar aldrig densamma." Jag försökte analysera hans ord men mina tankar avbröts av ljudet av hans kalla skratt och sedan ljudet av den tjocka metalldörren som öppnades.

"Ha så kul." Jag nickade med huvudet och gick in. Inuti var en magisk plats. Inte i ordets konventionella mening. Alla väggar var målade svarta och på dem fanns det spraymålade ord i rött som såg ut som blod.

Dansgolvet var fullsatt av bleka goter som rörde sig, dansade och snurrade till ljudet av musiken medan dimma rörde sig över golvet. Runt dansgolvet stod bord alla dekorerade med röda sidendukar och svarta rosor. Jag rörde mig runt dansgolvet och till baren där jag märkte att flera ögon följde efter mig. "Har inte sett dig förut", konstaterade bartendern precis som ordningsvakten. "Jag är ny." "Måste vara", sa han, rösten var förvånansvärt förförisk.

"Du måste leta efter någon." Jag kollade upp. "Och skulle du kunna hjälpa mig om jag var det?" Han log med ett par långa huggtänder. "Jag känner alla som kommer in här, om det är en person du vill hitta så kan jag peka ut dem för dig." Jag tänkte på det. Vad kan det vara för skada att fråga om han visste var Damian var? Om han inte visste det kunde jag fortsätta mitt sökande på egen hand.

"Jag letar efter en kille som heter Damian." Utseendet på bartenderns felfria ansikte förändrades plötsligt. Det var inte längre lekfullt som det hade varit för några sekunder sedan, han såg mer seriös ut nu och något inom mig började krypa på sig själv. "Jag vet två, du måste ge mig detaljer." Jag suckade och började beskriva Damian.

"Han är ungefär 6'1, han har axellångt svart hår och det är rakt. Han är väldigt blek, vit, har långa naglar som normalt är svartmålade och blå ögon." "Åh den där", tittade han upp på en balkong som jag inte sett förut, lite ovanför. Stående vid den var en figur av en man som stirrade ner på oss. I den mörklagda klubban kunde jag inte urskilja några detaljer och innan jag hann ta mig en ordentlig titt flyttade han sig utanför mitt synfält.

"Han är där uppe." Jag tackade mannen och gick åt vänster, uppför ett par slingrande trappor. Mitt hjärta började rasa när jag hoppades att det var sant att detta var min Damian. Eller åtminstone skulle leda mig till fler ledtrådar om vart han tog vägen. När jag nådde toppen av trappan möttes jag av tre par röda ögon och ett par blå. "Damian!" Jag skrek nästan av glädje när jag kände igen honom sittande i en skinnsoffa.

Jag började springa till honom men stannade när jag insåg att han inte var lika glad över att se mig som jag var över att se honom. "Vem är denna fina lilla ros?" frågade mannen bredvid honom. Damian höjde knappt huvudet från sin nedre position. "Alice," sa han.

Även om det var något ihåligt med hans röst kände jag en viss värme i den. Något som påminde mig om senaste gången jag såg honom, påminde mig om kärleken jag nekade honom. "Alice, va? Det är ett vackert namn," fortsatte den andre mannen. "Varför kommer du inte och ta plats hos oss älskling, vi biter inte, mycket." Jag ignorerade den andre mannens framsteg och talade direkt med Damian.

"Damian vi borde gå, jag var så orolig för dig." Han sänkte huvudet igen. "Alice, du skulle inte ha kommit hit," sa Damian och jag kunde känna en antydan till en varning. Något sa åt mig att springa men jag kunde inte röra mig.

"Det är en fin liten korsett du har på dig", sa någon bakom mig. Jag ställde mig snabbt runt för att se en hane med lockigt blont hår stå lite för nära mig. När jag först gick in i detta område satt han till vänster om Damian. Jag hade inte sett honom röra sig alls. "Jag skulle älska att få dig ur det", fortsatte blondinen och tittade på mig som om jag var något att äta.

"John," ropade Damian och hans röst ändrades plötsligt till något hårt. "Bak tillbaka hon är min." Damian reste sig och gick fram till mig medan de andra rörde sig och drog sig tillbaka in i närliggande mörker. "Damian kom hem", viskade jag, när han var tillräckligt nära. Min röst skulle inte höjas högre än så.

"Tror du mig nu?" "Vad?" "Tror du på vad jag sa till dig?" Jag skakade på huvudet först de lyckades med ett svagt, "Ja." Just då när jaet lämnade mina läppar kände jag hur Damians rörde sig över mina. Hans tunga gled inuti min mun och lindade sig runt min egen, sedan mycket långsammare än vad det hade hänt drog han sig ifrån mig och stirrade ner i mina ögon. "Varför är det nu du bryr dig så mycket om mig?" han frågade.

"Du verkade aldrig bry dig innan, du var alltid med någon annan kille. Varför spelar jag roll nu?" Ännu en gång kunde jag känna en hård ton stiga upp ur hans milda röst. "Kom igen, låt oss åka hem", upprepade jag igen. "Varför?" han frågade. "Så jag kan se när du blir knullad av alla andra killar som följer med?" Jag hörde de andra fnissade från mörkret.

"Du var alltid en slampa, jag kunde bara inte se det innan nu." "Nej, det är inte så." "Verkligen? Det verkade så när jag var tvungen att sova på soffan och jag kunde höra dig stöna varje natt." Just då kom de andra två till min sida, var och en tog min hand som om de ledde ett barn. "Du ville aldrig ha mig," sa Damian. "Det är inte sant!" "Det är det inte? Bevisa det då." "Bevisa det?" Innan jag visste ordet av låg jag på knä med liten aning om hur jag kom dit. Jag såg upp till de andra och insåg att den ena handen låg på mitt huvud medan den andra höll om mig och att jag måste ha blivit knuffad.

"Jag förstår inte", sa jag. "Åh, gör du inte?" Damian pratade som om han pratade med ett barn som lekte dumt. "Ja, jag antar att jag borde göra det lite tydligare för dig då." Hans händer färdades till dragkedjan på hans byxor och öppnade dem, medan han med sin andra hand drog ut sin kuk. Jag tittade upp, inte längre förvirrad.

"Jaså varsågod." Jag tog en sista blick upp på Damian, sedan tog jag tag i skaftet med min hand och förde sakta in huvudet på det in i min mun, och insåg kort efter att det var mycket större än jag hade föreställt mig. Så fort jag fick in huvudspetsen i munnen började jag lätt suga på den när känslorna började svämma över mig. "Gör som du menar det", sa han, vänligare nu, och hans röst bröts av i ett slags stön i slutet av meningen. Jag rörde mig lite snabbare och tog mer av det i munnen.

Jag slöt ögonen när min hand rörde sig lite uppåt när min mun rörde sig nedåt. Jag lät baksidan av min tunga skava mot undersidan av hans huvud och jag hörde ett mjukt stön när jag började röra mig snabbare, och sakta började gilla detta själv. Jag spände mina läppar runt honom och fick ett större sug när mitt huvud sakta guppade upp och ner och tog honom in och ut i en jämn takt. Jag öppnade ögonen precis när blondinen lindade mitt hår runt hans knytnäve och höll det hårt. Han tryckte på mitt huvud, tvingade in mer i min mun än jag var beredd på, vilket fick mig att munkaka i en halv sekund på Damiains kuk.

Den andre, som tidigare höll ner mig, stod nu bredvid mig och knackade av. Blondinen gav mig några sekunder på sig att komma över huvudet igen och fortsatte sedan att trycka på mitt huvud. Efter det första knuffet vande jag mig vid hur djupt Damians kuk gick in i min mun och glömde så småningom att blondinen tryckte på mitt huvud när jag stramade tag om hans kuk och sög hårdare. "Sluta." Med detta kommando avbröt blondinen, när Damian tog bort sin kuk från min mun. Damian gick fram till skinnsoffan och satte sig medan de andra två drog upp mig från marken och ledde mig fram till Damian.

Damian log när de presenterade mig för honom och förde sin hand längs min sida till mina höfter och sträckte sig under min kjol och kände min fitta genom mina sidenstrings. "Ja, det är chockerande, ni är helt våta", konstaterade han halvsarkastiskt. Han lutade sig framåt. Han lyfte upp min minikjol, tog upp en huggtand till stringtrosan och bröt det tunna snöret som den hölls upp med med ett bett. Den föll till marken och lämnade min fitta bar.

När det verkade som han var nöjd med detta lutade han sig tillbaka. När de andra flyttade mig närmare honom släppte de mig. "Du vet vad du ska göra, bara gud vet hur mycket träning du har haft." De andra tog ett steg tillbaka och väntade på att jag skulle flytta.

"Är det här vad du vill?" frågade jag, min röst blev lite mer förförisk än jag menade. Ett leende kom över Damians ansikte. "Är det här vad DU vill?" sa han, men jag fångade en antydan till blandad betydelse i hans ord. Jag kom till honom då, när han sträckte sig upp och tog mig i mina höfter.

Hans beröring kändes förvånansvärt varm för någon som skulle vara odöd. Han placerade mig ovanpå sig. Hans kuk bultade och min fitta kunde känna det, vilket bara gjorde att jag blev blötare. Jag ville honom så illa att jag skulle ha bett om han ville det, men när jag tittade på honom tänkte jag för mig själv att det måste vara det han ville.

Mina läppar omgav hans kuk när jag gick upp och ner, min klitoris mötte spetsen på hans kuk och hans ögon vidgades bara lite med någon form av överraskning. Jag såg honom öppna munnen för att säga något men han måste ha ändrat sig. Jag lyfte upp mina höfter och tog tag i hans kuk för att räta upp den, gled sedan ner min kropp och tryckte in hela hans kuk i mig.

"Gå", befallde han i ett morrande, när hans händer återigen hittade mina höfter. Jag kunde inte höra dem gå iväg på grund av den höga musiken, men jag var säker på att de följde hans order. Jag vilade lite och blev mindre spänd. Det kändes så fantastiskt att ha honom inom mig, jag kunde inte fatta att jag hade missat detta så länge. Jag satt bara så där i några minuter utan att kunna röra mig, bara kände hur perfekt hans kuk passade in i mig, som att vi var menade att vara tillsammans.

Damian lät huvudet falla bakåt, hans långa hår rörde sig bort från ansiktet och med det började han röra höfterna upp och ner. "Uhh…" var det enda ljud jag kunde göra först, eftersom känslan av att han befann sig inom mig av någon anledning var en njutbar chock för mina sinnen. Min kropp pirrade överallt och under korta stunder glömde jag att andas medan mina ögon vägrade hålla sig öppna. Jag kunde känna att hans andetag låg mot min hals när han började röra sig snabbare, in och ut ur mig, sedan stannade han plötsligt.

"Varför?" var det enda jag kunde fråga när jag lutade min kropp mot hans. Han tittade på mig med kärlek i ögonen. "För att jag ville att du skulle vara fullt medveten." "Medveten om vad?" "Av detta." Precis när världarna lämnade hans läppar kände jag något skarpt krypa under huden på mig. Det gjorde ont i början men ju djupare skärpan gick desto bättre kändes det.

Det klickade då, trots allt sa han till mig att han var en vampyr och är inte att bita människor vad vampyrer gör? Fortsättning följer…..

Liknande berättelser