Den jävla välkomstvagnen

När kvarterskvinnorna gör mig förbannad riktar jag siktet mot deras män.…

🕑 16 minuter minuter Tabu Berättelser

Jag tar en lång, kall klunk av min saft (tillsatt med vodka), torkar svettpärlorna från min panna och förbannar tyst de tidigare ägarna av mitt nya hus för att de låtit deras trädgård gå åt helvete. Det är en brutalt varm eftermiddag, men jag är bunden och fast besluten att befria mina rabatter från dessa gudsförgätna ogräs. Mitt linne och löparshorts är gipsade på min hud och jag slängde bara upp håret i en hästsvans för att få det från halsen.

När jag flyttade hit hade jag ingen aning om att det fortfarande kunde vara så glödande varmt i oktober, eller så hade jag kanske omprövat min plats istället för att byta liv på en pils infall. Verkligen. Jag kastade en pil på en karta. Staden det landade på är där jag hittade ett jobb och flyttade. Galen? Kanske.

Men jag var inte i en särskilt klar sinnesstämning efter att ha hittat min fästman i sängen med min syster. Jag var tvungen att komma undan, och att kasta en pil verkade lika logiskt som vilken annan flyktmetod som helst. Med mina processkunskaper hade jag inga problem med att få ett jobb på ett advokatkontor i denna trevliga södra stad. Jag köpte ett stort hus i ett vackert område och körde mil från Seattle med bara min bil, mitt chokladlab Dexter och en resväska. Jag lämnade allt annat och ville att inget skulle påminna mig om mitt gamla liv.

Det här är en ny start, och även om jag inte är riktigt exalterad över det, är jag resignerad för att göra det bästa av det. Människorna i det här grannskapet verkar vänliga, ler och vinkar till mig när de kör förbi. Det är inte ett särskilt stort område, men det är inhägnat och exklusivt. Alla verkar köra ett lyxfordon, och alla kläder jag har sett bär märkesetiketter.

Inte ett problem för mig. Min Lexus passar bra, och jag planerar att byta ut alla mina gamla märkeskläder med helt nya märkeskläder, med start i helgen när jag unnar mig en maratonshopping. Jag har en snygg outfit för mitt namn just nu, och jag planerar att ta bort den ikväll när jag får besök av stadsdelen Welcome Wagon. Det besöket tillkännagavs i morse när en av grannarna gick fram och presenterade sig för mig. Hon såg ut ungefär i min ålder, mitten av trettiotalet, med en falsk solbränna, falsk näsa, falska bröst och perfekt kapat falskt blont hår.

Hon sträckte fram en noggrant välvårdad hand, med falska naglar, som jag skakade med min smutsbeklädda. Hennes näsa rynkade sig bara något när hon försökte rengöra sin hand subtilt. Sedan klistrade hon på ett falskt leende och gav mig de goda nyheterna.

"Jag heter Veronica. Välkommen till grannskapet. Välkomstvagnen skulle vilja komma förbi i kväll och välkomna dig ordentligt.

Är 7:00 acceptabelt för dig?" Jag log tillbaka och uppbådade lite (falsk) entusiasm, "Jag heter Nikki, och jag skulle absolut älska ett besök. Jag ser fram emot det!" Jag kollar på klockan. 5:00.

Hur i hela friden är det fortfarande så varmt vid 5:00? Jag ger ogräset det onda ögat, jag kastar in murslev med ett tillfälligt, motvilligt erkännande av nederlag och går till duschen. Jag drar av mig mina svettdränkta kläder och kliver in i duschen, min fantastiska nya dusch med golv till takvägg av strålar som kan blöta hela min kropp horisontellt från topp till tå. Vattentrycket och temperaturen skruvas upp högt, och strålarna vädrar mina trötta muskler med det varmaste vatten jag kan stå ut med. Jag vill bara stå här i timmar, slappna av, låta tankarna rinna ner i avloppet.

Jag tvättar håret, masserar mina fingrar genom hårbotten och jobbar upp lyxiga bubblor innan jag sköljer rent. Min duschgel heter Seascape, och dess doft påminner mig om stranden. Jag har en flyktig bild av Jason, solbränd och sliten, hans badbyxor sitter lågt på höfterna och går mot mig medan jag slänger i sanden.

Utan att tänka efter kliver jag närmare duschväggen och böjer benen lite för att placera en av strålarna så att det varma vattnet skjuter mellan mina ben. Jag ryser av känslan när min kroppstemperatur stiger, mina bröstvårtor hårdnar under attacken från ett annat par jets. Med tankar på Jason i mitt huvud sträcker jag mig ner för att röra vid min fitta. Jag glider in ett finger, stönar över känslan när de kraftfulla strålarna attackerar min klitoris, värmer upp den och skickar små rysningar av spänning genom hela kroppen.

Jag lägger till ett andra finger och knullar mig själv med dem, trycker fingrarna in och ut medan mina höfter pressas framåt, vilket tvingar strålarna att slå mig med det varma vattnet tills jag känner hur min orgasm sliter genom min kropp. Jag gnisslar ihop tänderna och stönar, och tårarna springer otippat i mina ögon när jag faller ihop mot duschväggen. Jag skakar ondskefullt på huvudet och försöker tvinga Jasons bild från mitt sinne. Det har inte gått tillräckligt med tid än. Jag behöver bara mer tid.

Efter duschen samlar jag mig med en kopp varmt te innan jag försiktigt torkar mitt axellånga bruna hår, rätar ut det och vänder upp topparna. Jag applicerar min makeup felfritt och klär mig i en designerkjol, klackar och en väldigt dyr pärlstopp. Sedan äter jag middag…en pizzabit som blivit över från festen som jag försåg leveranspojkarna som har trupat in och ut ur mitt hus de senaste dagarna. Till sist slår jag mig ner i soffan med en bunt trosor att vada igenom, medan jag fruktar…eh…förutser ankomsten av kvarterets Welcome Wagon.

Klockan 7:00 på pricken ringer klockan. Jag går till dörren och förväntar mig en handfull leende kvinnor. Jag är totalt oförberedd på horden som väntar på min tröskel. Inte mindre än ett dussin kvinnliga grannar, några ler, andra inte. Utan en inbjudan trupper de in i mitt vardagsrum.

"Kom in", säger jag, med bara en touch av irritation. En av kvinnorna stoppar en korg i mina händer som innehåller frukt och en kopia av stadsdelens stadgar. En statysk rödhårig, tydligen gruppens taleskvinna, kliver fram, harklar sig och tilltalar mig utan introduktion.

"Det här området är väldigt exklusivt. Vi är mycket noga med att behålla dess utseende. Du måste visa noggrann uppmärksamhet på din gräsmatta, landskapsarkitektur och exteriör av ditt hem. Du måste hålla alla fordon i funktionsdugligt skick och inrymda i ditt garage. Papperskorgen ska förvaras utom synhåll förutom på sopsamlingsdagen.

Det kommer inte att finnas något rörigt på din uppfart, på dina verandor eller på din trädgård. Alla fönsterbeklädnader ska klädas i vitt, och alla fönster i huset ska täckas konsekvent. Andra, mer specifika krav beskrivs i det här dokumentet," sveper hon med handen mot min korg och tar ett steg tillbaka. En andra kvinna kliver upp, slänger sitt kolsvarta hår från axlarna och harklarar sig. "Vi är oroliga att du verkar vara singel.

Är det så?" Upprörd över frågan har jag för ett ögonblick tappat talets kraft. Jag nickar med huvudet. "Vi trodde det.

Du måste förstå att detta är en familjegemenskap. Vi är alla lyckligt gifta kvinnor och vill undvika all onödig…spänning i grannskapet som kan komma från en ensamstående kvinna som paraderar genom gatorna. Så vi kommer att kräva att du klär dig på rätt sätt från och med nu för att undvika att ställa upp dig själv inför våra män. Till exempel kan trädgårdsarbete i ett linne utan behå knappast anses vara blygsamt. Du kommer att avstå från en sådan vulgär klänning i framtiden." Jag bara stirrar på henne en sekund, sedan börjar jag skratta, ett gott, långt, hjärtligt skratt.

Ingen hänger med. "Skämtar du med mig?" frågar jag En liten blondin talar upp från mitten av flocken. "Vi accepterar inte den typen av språk i det här området. Vi är stolta över vår upprättstående moraliska karaktär och hoppas att du kommer att anpassa dig till våra värderingar, hitta dig själv en god man och bli en respektabel medlem av vårt lilla samhälle." Wow.

Bara wow. Aldrig… någonsin… i mitt liv… Har jag dött och kommit in i någon annan dimension? Det är som att Twilight Zone möter Desperate Housewives. Jag är så chockad att jag inte ens kan tänka klart.

Då, plötsligt och utan förvarning, vaknar tiken i mig och blir förbannad. En plan hoppar in i mitt huvud, helt färdig. Jag plåster snabbt på ett (falskt) leende för att konkurrera med någon av deras. "Jag förstår, och jag respekterar fullständigt din önskan att upprätthålla en fridfull och lycklig stadsdel. Jag kommer att göra allt jag kan för att se till att min närvaro här är…önskvärd.

Kan jag be om en tjänst? Jag skulle älska att lära mig vem och där ni alla är i grannskapet, men jag har ett fruktansvärt minne. Skulle ni skriva era namn och adresser i den här anteckningsboken? Och snälla inkludera era mäns och barns namn också…så jag vet vem jag ska undvika förstås ." En kollektiv suck av lättnad går genom folkmassan av min uppenbara vilja att anpassa sig, och de turas om att skriva ut sin information. Sedan tar jag min mobiltelefon och knäpper en bild på var och en i samma ordning som de visas i anteckningsboken. Skakar varje hand, jag eskorterar dem från mitt hus och kollapsar i soffan med min anteckningsbok och mobiltelefon, matchar namn, foton och platser och lägger dem i minnet så snabbt som möjligt.

Sedan ringer jag mitt kontor och låter dem veta att jag kommer att jobba hemifrån imorgon. Del ett av min plan handlar om kvinnan med det kolsvarta håret som ropade ut mig och varnade mig för att vara singel. Hon bor snett tvärs över gatan från mig, av en slump. Hon heter Jackie Johansson, hennes man är Stefan och de har inga barn.

Lätt. Nästa morgon går jag upp tidigt, fixar en kopp kaffe och slår mig ner framför mitt vardagsrumsfönster för att titta på Johansson-huset. Klockan 05.30 märker jag en viss aktivitet, så jag tar tag i min anteckningsbok och skriver ner några anteckningar. Stefan Johansson är het. Lång och atletisk, med ett rakat huvud som skriker "bad ass", ger han sig ut genom ytterdörren iförd linne och löparshorts.

Han sträcker på sig vid brevlådan innan han ger sig av uppför gatan på en rask joggingtur. Med en nöjd suck knäpper jag ihop anteckningsboken och förbereder mig för mer spaning, packar lite drinkar och en säcklunch i en liten kylare, tar tag i min bärbara dator och går ut genom dörren. Entrén till kvarteret har en vaktkoja som mest är till för utställning, även om den kan användas som en riktig arbetsplats för en vakt.

Den är olåst, så jag glider in med min anteckningsbok och väntar. När bilar börjar passera genom porten skriver jag ner märke och modell, registreringsnummer, beskrivning eller namn på föraren och tiden. Jag lutar mig tillbaka i en stol och dricker en dietläsk, förbereder mig för en lång dag med spårning, fortsätter att logga in och ut av bilarna i grannskapet. Däremellan söker jag på nätet och använder mina juridiska kopplingar för att undersöka telefonregister, DMV-register, anställningshistorik.

Jag är en upptagen tjej, och när jag kommer hem har jag en fullständig profil av varje familj i grannskapet; de gånger de går till jobbet, gångerna de kommer hem, männen som smyger hem mitt på dagen och vilka de träffar, fruarna som gör detsamma. Jag borde vara privatdetektiv, lika komplett som mina uppgifter är. Fas två av min plan kommer att använda denna kunskap. Nästa morgon är jag uppe tidigt i löparkläderna och tittar på klockan med ena ögat och grannarnas hus med det andra.

Runt 05:25 går jag ut och börjar sträcka mig ner vid brevlådan. Strax på kö kliver Stefan Johansson utanför i sin löparutrustning. Han stannar kort när han ser mig med benet upprätt på sidan av brevlådan och sträcker ut min hälsena.

Han vinkar lite till mig och börjar sina egna sträckningar. Dags att göra mitt drag. "God morgon", småsimplar jag medan jag flanerar fram till honom.

Han ler mot mig. Så vackert leende. Mitt jobb kommer att bli roligt, åtminstone. "God morgon", säger han och ställer sig upp och lägger händerna på höfterna, med fötterna stadigt planterade och kollar in mig.

Jag går rakt fram till honom och räcker fram min hand. "Jag heter Nikki", säger jag. "Jag har precis flyttat in." "Jag är Stefan", säger han, "och hela kvarteret märkte att du flyttade in." "Jaha…jag fick lite trevligt besök av välkomstvagnen." Han rycker till.

"Jag hoppas att de inte skrämde dig. De har en tendens att vara… intensiva." "Jag skrämmer inte lätt", säger jag och blinkar mot honom. "Din fru var dock ganska enträget. Hon sa att du är hennes egendom och jag borde se till att inte ens titta på dig.

Jag är lite nervös när jag pratar med dig just nu." Stefan himlar med ögonen. "Hon brukar vara lite avundsjuk. Besatt. Överbeskyddande." "Hmmm… har hon anledning att vara alla dessa saker?" "Inte för att hon vet", flinar Stefan. "Jag håller mina… fritidsaktiviteter väl gömda." "Åh! Så du tycker om… fritidsaktiviteter, gör du?" Jag frågar.

"Väldigt mycket", säger Stefan och kollar upp mig nu. "Hur är det med dig?" Jag lutar mig intill honom och viskar i hans öra: "Jag studerade fritidsaktiviteter." Jag kan se hans kuk när hans erektion springer upp, tältar hans shorts. "Vill du springa med mig?" "Jag skulle gärna", säger han. Jag tar av uppför gatan i rask takt, Stefan springer precis bakom mig. Jag vet att han tittar på min rumpa, och ett leende sprider sig över mitt ansikte vid tanken på vad som komma skall.

När jag når vakthytten stannar jag och vänder mig och flinar till honom. Utan ett ord öppnar jag dörren och springer in. Självklart följer han efter mig. "Göra ett depåstopp?" frågar han flämtande.

"Mm-hmm", säger jag och backar längre in i fäboden. Han följer mig med ögonen låsta på mina, tills han backar mig mot väggen. Han trycker sig nära och lutar armarna mot väggen på varsin sida om mig. Plötsligt är hans läppar på mina, och jag slår mina armar runt hans hals och kysser honom tillbaka.

Den förbjudna karaktären av det här mötet, gömt i en vakthytt precis nere på gatan från hans fru, gör detta ännu hetare, och vi andas båda tungt och tar av oss kläderna på några minuter. Hans ögon lyser upp av uppskattning när han inte ser mig i något annat än mina trosor, och han sträcker sig genast efter mina bröst, knådar dem med händerna, justerar bröstvårtorna med fingrarna. De hårdnar snabbt under hans erfarna beröring, och jag huttrar av upphetsning när han böjer munnen mot dem.

Han drar tungan runt konturerna av min bröstvårta, drar sedan tungan över den innan han tar den helt i munnen och suger på den. Jag stönar av njutning, känner hur min fitta blir våt i förväntan. Han har fortfarande sina löparshorts på sig och jag vill se hans kuk, så jag drar ner hans shorts och han sparkar av dem. Han är helt upprätt och generöst tilltagen, vilket orsakar en värk mellan mina ben som jag vet att han är väl rustad att fylla. Som om han kan läsa mina tankar sträcker han sig ner och stryker min fitta, doppar ett finger inuti och drar tillbaka det droppande.

Han böjer lätt på knäna och tar tag i sin kuk i handen, glider huvudet mot min öppning, gnuggar det i små cirklar och trycker det försiktigt mot mig utan att tränga in. Värmen han genererar är galen, och jag längtar genast efter mer, så jag börjar mala mot honom och stimulerar min klitoris med hans hårda skaft och hans kukhuvud. Plötsligt och utan förvarning tar han tag i mina axlar och vänder mig om och trycker in mig i väggen.

Jag sträcker mig fram för att stärka mig, sprider sedan ut benen och sticker ut rumpan. Han sträcker sin hand mellan mina ben och placerar spetsen på sin kuk. "Du är så blöt", viskar han förundrat. "Det var ett tag sedan", erkänner jag.

"Jag är väldigt redo." Det är allt han behöver höra, och han glider in sin kuk i mig, hela vägen på den första hårda stöten, vi båda stönar av de erotiska känslorna av att fyllas och fyllas av en nästan främling. Han drar sig ut, kastar sig sedan tillbaka in i mig med långa, djupa, drivande stötar, och jag pressar mina höfter bakåt för att möta var och en. Vi flämtar båda hårt nu, kvar från vår raska löptur, spänningen av sex och vår växande otålighet inför frigivning.

Stefans slag blir ytligare och dubbelt så snabba, och han börjar grymta med konflikten han befinner sig under: kämpar han för att kontrollera sig själv och försöka göra mig nöjd eller ge efter för denna lust att skjuta mig full av sin sperma? Som om han svarade, sträcker han sin hand runt mig och trycker sina fingrar mot min klitoris, knackar på den snabbt i takt till hans kuk dunkar. Denna dubbla uppmärksamhet är vad min kropp var sugen på, och den svarar. Jag knyter ihop mina muskler runt hans kuk och gråter när en massiv orgasm vaggar mig. Stefan tar det som sin signal och dunkar sin kuk hela vägen in i mig tre gånger till innan han skriker "Fan!" och kommer inuti mig, ryser mot min rygg när hans bultande kuk tömmer sig.

Han drar sig ut och går ifrån mig. Jag vänder mig om och vilar mig mot väggen, försöker stabilisera mina ben och lugna andningen. Saker och ting är besvärliga för ett ögonblick när vi var och en erkänner att vi knullade en främling, men när vi joggar mot hemmet planerar vi redan att träffas igen.

När jag svänger in på min uppfart kan jag inte hjälpa det självbelåtna leendet som går om mina ansiktsdrag. Jag har åstadkommit det första steget i min masterplan. Inom en månad kommer jag att ha knullat män, älskare och olika betydelsefulla andra till varje medlem i Welcome Wagon. En ner, många fler kvar. Jag tror jag kommer trivas här..

Liknande berättelser