Nattens fru Ch 01

En London-dame får mer än hon förhandlat om.…

🕑 6 minuter minuter romaner Berättelser

En kall bris letade sig igenom hennes nedslitna sjal, vilket fick den unga kvinnan att dra den närmare axlarna. Det påminde henne om kylan hon kände när hon gick nerför ryggraden den morgonen när hon plockade upp den smutsiga tidningen som en gentleman hade tappat på den smutsiga gatan i öst-London. "Ännu ett mord i Vita kapellet!" titeln hade skrikit och fångade omedelbart hennes uppmärksamhet.

Bara titeln skulle ge alla i London en kyla. Även om de inte läste tidningen var skvallret runt om i stan fokuserat på den här "Jack the Ripper"-person som dödade East End-prostituerade. "Såg du tidningen i morse?" frågade hon sina följeslagare medan hon tog upp en smutsig tennkopp och slukade lite öl. Smutsen på koppen var inte förvånande med tanke på krogen. Hon såg sig omkring på det välbekanta smutsgolvet och de dammiga fönstren och tänkte på allt det hemska som hade hänt på sistone.

Hennes vän Mary, ett långt och vackert rött huvud, svarade på frågan efter en stund: "Vi läste naturligtvis inte tidningen Marcy… Du vet mycket väl att vi kan läsa. Berätta för oss vad du såg i den." Marcielle visste att hon var en märklighet bland Nattens damer, men även efter sina långa år i detta liv glömde hon ibland hur konstigt det var för en hora, hon ryste när hon tänkte på ordet, att kunna läsa. "Det stod att de hittade ett annat offer i Whi'echapel igår, och där blev hon sönderriven värre än de andra tre." "Varför fångar inte scotlan'yard eller någon den här killan äntligen?" frågade Mary. "Åh, du känner dom typerna, tänk inte på att hora dör" svarade hon och tog en ny klunk av sin öl.

"Det är bäst att vi sätter igång om vi vill ha några egna kunder ikväll." "Det är sant nog." Vid detta satte de båda ett litet mynt på bordet och gick ut genom dörren. Hon gick i sällskaplig tystnad i några kvarter innan Marcielle lyfte nerför en mörk gränd med tankarna på den där "Ripper"-herren fortfarande i hennes sinne. Plötsligt kände hon sig inte säker ensam i den mörka gränden hon gick nerför. Det var sent, men de hade ännu inte tända gaslamporna runt de stora vägarna. Hennes öron piggnade till en aning vid ljudet av svischande material bakom henne, och plötsligt gick en klippa nerför gränden och ljudet ekade illavarslande.

Detta skrämde henne så mycket att hon sprang nerför resten av gränden och vände hörnet ut på vägen. Hon lutade sig mot byggnadens grova tegelsten, hennes rädsla hördes i hennes andning. Hon besvärade sig själv för sitt beteende efter att hon lugnat ner sig lite. När allt kommer omkring, vad var hon; en blyg flickkanin, att vara rädd för varje ljud i Londonnatten? Hon rätade på sin blekta blå klänning och drog ner livstycket för att få det att se ut som att hennes bröst vid minsta blick skulle ramla ut.

För att lägga till denna effekt, lossade hon de två första knapparna. När hon letade tvärs över gatan efter potentiella kunder från teatern insåg hon att hon var för tidig. Hon förbannade sig själv och tittade upp och ner på gatan efter en potentiell kund att ta upp sin tid medan hon väntade på att showen skulle komma ut. En man som gick förbi för att le åt henne och hon log mot honom och tittade förvirrat på honom. Mannen var av den lägre medelklassens utseende, och hans leende visade att de flesta tänder saknades.

De bytte hennes pris i några minuter innan hon ledde sin kund till den mörka gränden hon sprungit från en kort tid tidigare. Han tryckte henne hårt mot väggen av byggnaden, hon motstod lusten att munkavle när hans håliga kom mot henne de trasiga tänderna som påminde henne om trasiga stalaktiter i en mörk grotta. Han började kyssa henne vidrigt och tvingade in sin tunga i hennes mun.

Hans grova händer rann över hennes kropp och tog tag i hennes bröst och kniper hårt i bröstvårtorna, som om de straffade henne för hennes yrke. Han drog hastigt upp hennes klänning och fick henne att oroa sig för att han skulle slita sönder den på mitten. Innan hon hann säga något drog han ner sina byxor och tvingade in sig i henne. Han kände sig mycket större än hennes vanliga kunder när han stack ur henne igen. Hon tog tag i hans axlar i falsk upphetsning.

Han började dunka henne så hårt att hon var rädd att han skulle göra henne bestående skada. Han tog hennes armar i sitt järngrepp och hon kände att blåmärken började bildas när han tvingade dem grovt mot väggen. Hon ryckte till av smärtan och han flinade mot henne, "Så gör du? Du är inget annat än en smutsig London-hora!" När han hittade sin frigivning kliade han hennes armar djupt och lämnade bestående märken på att han var där.

Han släppte henne på den kalla marken och kastade sin betalning mot henne i avsky. Så fort han var utom synhåll kröp hon ner i rännstenen och förlorade den lilla kvällsmaten hon hade haft råd med. Hon ställde sig upp och borstade bort smutsen och smutsen från sin klänning och förbannade mannen när hon märkte en ganska stor reva i hennes underkjol som skulle behöva lagas och kosta henne en middagsmynt att laga.

"Bastard kunde åtminstone ha lämnat mig tillräckligt mycket för att laga mig kjol", sa hon på gatudialekten att hon äntligen började ta till sig efter alla dessa år. Hon plockade upp mynten från rännan och lade dem i fickan och torkade händerna rena från smutsen som hade täckt dem på hennes klänning, "Ännu en klänning förstörd", mumlade hon när hon gick tillbaka runt hörnet. Hon stod tyst vaktpost tvärs över gatan från teatern medan hon väntade på att den skulle komma ut, och visste att hon inte behövde vänta länge. Faktum är att några minuter senare började hon se människor kittla ut från teatern och försöka komma före resten av publiken.

Hon såg ett lyckligt par lämna teatern och föreställde sig att hon var på deras plats. Hur skulle det kännas att ha rena kläder varje dag och en gentleman som skulle hantera henne varsamt som om hon var gjord av porslin? Hon skakade av sig dagdrömmen och fortsatte väntan. Efter några minuters letande efter en potentiell kund såg hon en man som var formellt klädd; ändå verkade han malplacerad.

Hon ignorerade sin plötsliga oro och gick fram till mannen. "Ser det bra Guv'nor?" frågade hon honom hyggligt. Mannens ögon blixtrade hotfullt men det var snart borta, och hon avfärdade det som sin överaktiva fantasi.

De diskuterade hennes pris när hon ledde honom till samma gränd som hon precis kommit ur. Mannen kysste hennes kind försiktigt innan han lutade henne mot väggen. Hennes instinkter gjorde henne försiktig med denna främling, men hon visste inte varför förrän hon såg blixten av stål.

Hon släppte ut ett enda bloddrypande skrik när hon kände en skarp smärta i halsen och världen bleknade till svart..

Liknande berättelser