Ancestry - Del 1

En man som söker efter sina förfäder i Sverige råkar ut för en kvinna som också söker efter något…

🕑 33 minuter minuter Rak sex Berättelser

Efter att ha gått igenom en hemsk skilsmässa där jag förlorade mitt hus, min bil och rätten att träffa min son mer än en gång i månaden, bestämde jag mig för att undersöka mina anor. Jag är över sex fot lång med breda axlar. Mitt hår är blont och jag har blå ögon.

Mitt efternamn är Kallberg, förnamn Hans. De är båda svenska namn och min familj kom över i mitten av 1800-talet. Ursprungligen var de bönder i Dalarna. Med bil tar det cirka fyra timmar från Stockholm till Mora som är en av de större orterna i området. Min familj kom från en liten by som heter Ek, ​​eller Oak på engelska.

Efter att ha tillbringat några månader på internet och hundratals telefonsamtal hittade jag äntligen en av mina familjemedlemmar som fortfarande levde. Han var en man i mitten av åttiotalet och hette Karl. Hans engelska var bra, både i tal och skrift. Han bjöd över mig ett par veckor under sommaren och berättade att släktgården stod kvar, trots att ingen bott där på minst tjugo år. Han kom förbi så ofta som hans gamla kropp lät honom, vilket var en gång i månaden för att se till att ingen hade brutit sig in eller bott där illegalt.

När jag kom till Mora stod han på busstationen och väntade på mig. Jag hade kommit med bussen från Stockholm och han hade kört ner i en gammal gul Volvo. Det var i mitten av juni och vädret var mycket behagligt. Medan vi körde tillbaka till Ek berättade han lite om området och historien. Jag kunde det mesta av att läsa på internet, men jag lät gubben prata.

Det kändes som att han var en ensam man och gillade sällskapet jag gav honom. Ek visade sig vara en by och inte en by. Det fanns en liten kyrka av trä, en skola, två livsmedelsbutiker, en av dem var också postkontor och den andra fungerade som en fristående licenstagare. När jag frågade Karl om det förklarade han att man i Sverige bara kan köpa lågalkoholöl i en mataffär, och om man vill ha vin eller sprit måste man gå till en statlig ägd butik och köpa det.

Eftersom Ek var så liten fanns det inget sådant ställe, men man kunde beställa flaskorna från Mora och mataffären fungerade som ställe att beställa och hämta sina flaskor. Jag var törstig så jag bad honom sluta så jag kunde köpa en drink. Utifrån hade den sett liten ut, men butiken var större än jag hade trott och var fylld med allt möjligt, inte bara mat. Man kunde köpa böcker, fiskeredskap, lite kläder och så vidare.

Det såg ut som en gammal General Store från vilda västern. Jag hittade en kylare och tog fram en flaska vatten, men när jag kom fram till disken för att betala var det ingen där. Jag väntade en minut och ropade sedan. "Hej?". Jag hörde en röst som sa några ord som jag inte förstod, så jag väntade.

Sedan hörde jag fotsteg och sedan gick ett huvud med blont hår fram till mig bakom en hylla. Huvudet tillhörde en ung kvinna som log mot mig och sa något på svenska. "Förlåt, jag pratar bara engelska", sa jag. "Åh, har turistsäsongen redan börjat", sa hon med ett leende.

"Jag antar. Jag är här för att min familj ursprungligen kom från det här området.". Hon ringde upp mitt vatten och frågade. "Vad är ditt efternamn?". "Kallberg,".

Hon lade min flaska i en påse och överlämnade den till mig. "Det finns en Karl Kallberg, jag ser honom ibland ute vid den gamla gården. Jag måste cykla förbi den på väg till och från jobbet.". "Det är han som plockade upp mig." "Han är en så trevlig man. Jag hoppas att jag ses igen." Jag hoppas det också, tänkte jag för mig själv.

Hon var ett enastående exempel på det kvinnliga könet. Hon hade jeans som satt perfekt på henne. Ovanpå hade hon en enkel vit blus med vid hals. Hennes ansikte var kantigt med en liten näsa.

Hennes ögon var blå som mina och hennes blonda hår var långt och lätt lockigt. Det som lockade mig mest var det faktum att hon inte hade behå på sig. Jag kunde tydligt se hennes bröstvårtor röra vid tyget på hennes blus. "Vad tror du?" sa Karl. Jag drack lite av mitt vatten och sa: "Om vad?".

Karl log och gav mig en blick åt sidan. Vi körde på en igenvuxen grusväg mellan höga tallar och lövträd. "Om Annie, såklart." "Flickan i butiken?". "Det är den.".

Jag spelade det coolt. "Hon var väldigt artig." "Mm, det brukar hon vara.". Sättet han hade sagt det på fick mig att undra vad han var ute efter.

"Varför frågar du?". Banan var riktigt dålig och när vi träffade ett grop hällde jag lite vatten på mina byxor och skjorta. "Inget, hon är bara, hur säger man, speciell.". "Hon verkade inte efterbliven." Karl såg förvirrad ut och jag anade att han inte förstod ordet, så jag gjorde en gest mot mitt huvud. "Nej, nej, hennes huvud är bra.

Hennes hjärta är det inte.". Jag var för trött efter den långa flygningen för att komma in i en komplicerad medicinsk diskussion med Karl så jag drack mitt vatten under tystnad. Vi körde vidare i ytterligare femton minuter tills banan slutade på en öppen plats ungefär lika stor som en basebollplan. Jag satte mig upprätt.

Området var täckt av gräs och omgivet av träd på tre sidor. På motsatt sida från där vi var stod en stor tvåvåningsbyggnad målad röd med vita hörn och fönsterramar. "Wow, den är stor", sa jag. "Du hade en stor familj.

Ibland skulle det bo upp till femton personer här. Bara huvudbyggnaden finns kvar, de andra har ruttnat bort genom åren." Han lade bilen i växel och körde över den öppna platsen och parkerade framför en uppsättning breda trappor som ledde upp till ytterdörren. Vi gick ut och jag följde honom upp för trappan.

När Karl öppnade dörren kom min första reaktion från lukten, eller bättre, avsaknaden av den. Jag hade antagit att platsen skulle stinka mögel och röta, men det luktade fräscht och torrt. Det andra jag märkte var att det var rent. Trägolvet polerades; väggarna var täckta av tapeter, gamla, men i mycket gott skick.

Det fanns inget damm i hörnen eller annan smuts. "Vem städar den?". "Annie." Jag blev förvånad. "Varför skulle hon göra det?". "Kom, jag ska säga dig, men först kokar vi kaffe." Jag var ingen stor kaffedrickare och jag frågade om det fanns något te.

Han tittade på mig som om jag var galen och sa. "Du är i Sverige, vi dricker kaffe.". Jag följde honom in och befann mig i ett stort vardagsrum med fönster på två sidor och framför oss fanns en trappa upp och en dörr. Karl pekade på trappan. "Åtta sovrum och tre badrum på andra våningen.".

Han öppnade dörren och när vi gick igenom befann jag mig i ett stort kök. Kylskåpet såg ut som något från åttiotalet och det gjorde spisen också. Det stod en antik vedspis mot kortväggen.

"Båda kaminerna fungerar, jag föreslår att du använder den elektriska, den andra har problem med skorstenen. Jag tror att det finns ett fågelbo i den, men jag är för gammal för att komma upp och rengöra den." Jag satte mig vid det långa träbordet. Det fanns en bänk på ena sidan också av trä och sex stolar på andra sidan. Jag tittade på Karl medan han kokade kaffet. Han var långsam, men visste var allt var.

Han måste ha känt min blick för han vände sig om. "Jag köpte några grundläggande saker till dig och lämnade det här. Du kanske vill gå till affären om ett par dagar.". "Åh tack. Hur kommer jag till affären?".

"Gå, eller använd cykeln jag lämnade dig inlåst bakom huset. Här är nycklarna." Han gav mig en uppsättning nycklar, som efter att jag tittat på dem innehöll inte bara nyckeln till cykeln utan även till huset. När kaffet var klart ställde han två muggar av den svarta brygden på bordet och en tallrik kakor med lite röd gelé i mitten. Han tog en kaka och doppade den i kaffet och stoppade in det hela i munnen och tuggade långsamt. Jag smuttade på mitt kaffe och kom ihåg varför jag inte gillade det.

"Kommer du ihåg att jag sa att ingen har bott här på tjugo år?" sa han efter att ha smuttat ur sin mugg. "Ja.". "Nja, det var inte helt sant. Det bodde några människor här för ungefär ett år sedan." "Vilka var de och vad hände?". Han suckade och döpte en kaka till i sitt kaffe.

När han hade svalt det sa han. "Jag kan inte alla detaljer, men de var tio stycken, fem par och de flyttade upp från Stockholm. Tydligen var de någon slags sekt som trodde på fri kärlek." "Okej, det låter fantastiskt", sa jag och tänkte på mitt eget taskiga sexliv. Han nickade sakta med huvudet, som om han visste vad jag tänkte.

"Inte så fantastiskt. En av männen blev svartsjuk och dödade en annan man. Mannen som dog var Annies fästman." "Åh, och vad hände med mördaren?". "Han greps och sattes i fängelse.

De andra medlemmarna flyttade tillbaka till Stockholm, men Annie stannade. Hon sa en gång till kvinnan i caféet att hon ville bo där Frank, som var hennes fästmans namn, andan bodde. Sedan dess hon har bott i ett litet hus i skogen ett tiotal minuter härifrån till fots." "Så det är därför hon städar huset, för att vara nära sin man?". Karl ryckte på axlarna. "Kanske, jag förstår inte sådana saker.

Allt jag vet är att bakom det glada leendet och artiga fronten är hon ledsen." Han tog upp sitt kaffe och stod upp. "Jag går. Som jag sa, det finns mat i kylen och ett par flaskor öl och vin. Jag visste inte om du drack, men här finns det inte så mycket annat att göra." Jag tackade honom för hjälpen och när han satte sig i sin bil stängde jag dörren och vände mig om.

Det var dags att utforska min förfaders hem. Jag började på övervåningen med sovrummen. Sju av dem var lika stora och hade samma möbler.

Det fanns en king size-säng, en garderob, ett skrivbord med en stol och en lampa. De var alla oklanderligt rena. Det sista sovrummet var mycket större och sängen var inte din vanliga king size.

Den var rund med pelare på fyra sidor och ett tak. Det såg ut som något ur en saga. Jag la mig på den och som jag misstänkte fanns det speglar ovanför mig.

Jag låg där en stund och lyssnade på tystnaden. Det kom ljud utifrån, mestadels fåglar och surret från ett bi som studsade i ett fönster nära mig, men huset var helt tyst. Jag reste mig upp och kollade in i badrummen. Alla rena och ganska mycket standard. Vardagsrummet som jag sa var möblerat och när jag tittade noga såg jag att allt kom från IKEA, vilket fick mig att le.

Jag hade haft några möbler från det företaget i mitt hus. Nu hade min före detta elaka fru dem. Det stod en stor bokhylla bredvid entrédörren med en dubbeldörr på.

När jag öppnade dem fanns det en plasma-TV och ett ljudsystem. Jag slog på TV:n och letade efter en kanal som jag kunde förstå. Jag fick CNN och lämnade fjärrkontrollen på bordet framför soffgruppen.

Jag gick tillbaka till köket och gjorde en snabb inventering, kött, ostar, skinka, bröd, mjölk och mer jävla kaffe, allt jag skulle behöva, men inget te. Jag suckade och kollade på klockan. Klockan var tio i fyra på eftermiddagen. Butiken skulle vara öppen och det skulle ge mig en möjlighet att prata med Annie igen. Hon intresserade mig.

Till min förvåning var cykeln som Karl lämnat mig inte en gammal järngrej från förra seklet, utan en ganska ny mountainbike. Jag satte mig på den och gick ut över det öppna utrymmet och in i skogen. Det tog mig en halvtimme att komma till Ek, vilket inte var dåligt med tanke på att jag var ur form och inte använt cykel på länge.

Jag kom till mataffären och när jag kom in pratade Annie med två äldre kvinnor. Jag bläddrade i hyllorna och plockade upp två lådor Lipton Yellow och lite snacks för kvällen. Karl hade inte lämnat mig några chips eller annan ohälsosam mat.

När kvinnorna hade gått gick jag fram till disken med mina saker. "Hej!". Hon log och ringde på föremålen.

"Det är trevligt att se dig igen, och så snart." "Jag gillar inte kaffe och Karl lämnade inget te.". "De här då?" sa hon och höll upp två stora påsar med chips med BBQ-smak. "Skyldig, jag gillar mina snacks, och eftersom jag använder en cykel kan jag hålla mig i form." Hennes ögon sprang över mig, uppifrån och ned. "Du ser ganska lämplig ut för en man i din ålder." Jag gjorde ett ansikte. "Jag är bara fyrtiofem, men tack ändå." Hon ringde upp det sista föremålet och lade allt i en påse.

"Som jag sa, i din ålder måste du vara försiktig med vad du äter. Högt kolesterol kan leda till hjärtproblem." "Ja, doktorn" sa jag och tittade ner. "Vet du vad som är bra för ditt hjärta?". "Motion, antar jag." Hon gav mig en blinkning och lutade sig över disken.

"Sex och mycket av det." Jag bara stirrade på henne. Var hon på väg till mig? Hon kunde inte vara mer än halva min ålder, toppar. Jag hade hört att svenska tjejer var heta, men det här var för mycket.

Jag återtog mitt lugn och sa. "Ja, det skulle jag, men jag är singel för tillfället." Hon tittade ner på min hand som låg på disken. "Det ser ut som märket från en vigselring." "En skilsmässa och det tog lång tid för mig att acceptera det.

Jag tog bara av ringen för ett par månader sedan." "Förlåt för det, då antar jag att sex inte är aktuellt, åtminstone för tillfället." "Jag antar det. Ek verkar inte vara ett ställe fullt av unga kvinnor som letar efter medelålders män." Hon skrattade och hennes tänder var perfekta och vita. Hon såg vacker ut när hon skrattade och ljudet av det var som inget jag hade hört på länge.

"Jag kommer i alla fall inte att vara här länge nog för ett förhållande. Förresten, du råkar inte ha en flaska whisky eller vodka någonstans?". Hon tänkte en sekund och försvann utan ett ord ner i hyllorna.

Jag hörde en dörr öppnas och stängas. Ett par minuter senare öppnades och stängdes den igen och jag kunde se hennes blonda huvud röra sig mot mig bakom en hylla. När hon var synlig bar hon två flaskor. "Jag fick whisky, men ingen vodka. Kommer Gin duga?".

Jag kunde inte tro min tur. Efter vad Karl hade sagt till mig var jag säker på att hon inte skulle ha några. Hon måste ha märkt överraskningen och sagt.

"De här tillhör herr Jarlsson, men han är alkoholist och ska inte dricka. Jag ska bara säga till honom att de trasslat i Mora och att hans flaskor inte kom." "Tack så mycket.". "Ha en trevlig kväll och kom tillbaka snart." När jag kom tillbaka hem efter att försiktigt ha tagit med mig mina flaskor och andra varor tillbaka på cykeln gjorde jag mig en longdrink med whisky, is och vatten.

När jag hade letat efter cykeln fann jag att på baksidan av huset fanns ett däck med några stolar och ett bord av plankor. Jag satte mig ner och njöt av kvällen och undrade hur det hade varit att bo där för tvåhundra år sedan. Jag måste ha glidit iväg när jag hörde någon ropa mitt namn.

Jag öppnade ögonen och såg mig omkring. Sedan såg jag Annie gå över sin cykel. Hon var kanske femtio meter från mig och jag insåg att det fanns ett annat spår i skogen. Hon vinkade åt mig och jag reste mig upp och gick sedan genom undervegetationen och kom dit hon var. "Hej, hade du en trevlig snooze?" Hon sa.

Jag tittade tillbaka till huset och det var omöjligt att hon kunde ha sett att jag hade slutna ögon. "Hur visste du?". "Jag hörde dig, du snarkar högt.". "Åh jag är ledsen.".

"Det behöver inte vara det, jag antar att det är ett bra sätt att hålla vargarna borta." Jag såg mig omkring. Ingen hade berättat för mig om vargar. "Är du säker?". Hon fnissade.

"Du är säker. Ingen har sett en på flera år. Jag har fått höra att för flera år sedan var det ganska vanligt att höra dem på natten, men inte längre. Det är lite tråkigt, du vet.".

Nej, fan tänkte jag. Ju färre vargar jag hade i min bakgård desto gladare blev jag. "Vill du komma på middag", frågade hon.

"Vi känner knappt varandra." "Då är det ännu bättre. Vad är poängen att ha ett middagssamtal med en person du redan känner?". Jag tänkte på vad hon hade sagt, och hon hade en poäng. Och att äta middag med Annie skulle vara mycket bättre än att äta ensam.

"Visst, låt mig låsa och plocka upp min cykel.". "Ta bara med dina nycklar, det är inte långt." Jag tog tag i dem och en flaska vin och efter att ha låst in sprang jag tillbaka till henne. "Vad är klockan?" Jag frågade.

"Halv åtta.". Vi gick bland träden och det var fortfarande väldigt ljust. Solen sken ner kastade kronorna och lämnade skuggor på marken. "Vilken tid blir det mörkt här?". "Under sommaren, runt tio, men det blir inte riktigt till natt.

Ljuset dör bara lite, men man kan fortfarande se tillräckligt bra för att gå tillbaka." Jag följde efter henne och passade på att kolla in hennes rumpa. Enligt min åsikt finns det två sorters män, rövmännen och bröstmännen. Jag är trots allt en rövman.

När jag var i tonåren gillade jag stora bröst, men flickans rumpa var det som tände mig. Annie hade en liten rund rumpa. Vid första anblicken kan det vara en mans rumpa. Hon hade inte de rundade höfterna som de flesta kvinnor har.

Inte för att hon var manlig på något sätt; hon hade helt enkelt inte de typiska kvinnliga höfterna. Framför, som jag redan visste, var hon bra. Vi gick och pratade i tio minuter och sedan nådde vi en glänta. Hennes stuga såg ut som något ur en berättelse från bröderna Grimm.

Lågt tak och huk, jag trodde att en häxa skulle komma ut när som helst eller att stugan var gjord av pepparkakor. Det fanns rabatter på båda sidor om dörren och i långa urnor längs fönsterbrädorna. Rött, gult och lila var de framträdande färgerna. Redan vid den här tiden på kvällen kunde jag höra bin och humlor.

Jag följde henne längs en smal stig som slingrade sig bland rabatterna. Hon lämnade sin cykel lutad mot huset och öppnade dörren med sin nyckel. "Välkommen till mitt hem.". Hon klev åt sidan och jag gick in.

Stället var litet. Vardagsrummet var så litet att det knappt passade soffan och den ena fåtöljen den innehöll. Det fanns en liten TV och några böcker stod uppställda på golvet bredvid. "Det är inte mycket, men det är mitt", sa hon bakom mig. "Det är bedårande, som något ur en saga." "Tack, det finns ett badrum och ett sovrum.

Om du behöver badrummet så finns det där borta", pekade hon på ett hörn där jag kunde se en dörr. "Okej. Vad lagar du, något typiskt svenskt?".

Hon tog min hand och ledde in mig i köket till vänster och svängde runt mig så jag satte mig på en trästol bredvid ett runt bord i samma material. Det fanns bara en annan stol. Jag tänkte att hon inte underhöll många gäster och om hon gjorde det skulle de komma en efter en. "Inget speciellt, lite rostad potatis och nötkött med lök, väldigt nyttigt.".

"Låter bra.". "Öppna vinflaskan medan jag lagar mat och häll upp ett glas till mig. Det finns glas där borta, ovanför diskbänken." Jag öppnade skåpet och blev förvånad. Förutom vanliga dricksglas fanns det några väldigt snygga vinglas. Jag tog ut en och sa.

"De här är riktigt fina.". Hon vände sig mot mig där hon stod vid spisen. "Ja, de tillhörde min bortgångne fästman. Han var en vinsamlare.

Jag har över hundra flaskor förvarade i det lilla huset du såg utanför.". När hon nämnde det kom jag ihåg att jag såg en hydda utanför. Jag trodde att det var för trädgårdsredskap. "Åh, du menar fäboden." Hon skrattade.

"Det är den. Det ser ut så för jag vill inte ha nyfikna människor där inne. Det är faktiskt en vinkällare. Vissa av flaskorna är värda över 1 000 dollar." "Är du inte rädd att någon ska få reda på det och försöka stjäla samlingen?". "Lycka till med det.

Under träet ligger tio tum stål och betong. Det finns ett dyrt larmsystem kopplat direkt till en privat säkerhetsfirma. I alla fall dricker folk här inte vin, de är mer för öl och snaps." Medan hon lagade mat gick jag ut till vardagsrummet med mitt glas. Jag hittade några bilder på soffbordet bredvid soffan och jag kom på att det var hennes föräldrar. Böckerna på golvet var bästsäljare, och alla pocketböcker.

Jag hade läst några av dem och jag log när jag insåg att vi hade samma smak av författare. På väggen bakom soffan fanns ett foto av en ung man, kanske i början av trettioårsåldern. Han hade långt hår och skäggstubb på kinderna och hakan. Hans ögon var genomträngande gröna och han hade ett roligt leende på läpparna. Som om han visste något som jag inte visste.

"Det är Frank, min fästman." Jag vände mig om och Annie lutade sig mot dörrstolpen med sitt glas i handen. Solen kom in genom fönstret i köket och lyste upp hennes hår. Ljuset sken också genom hennes blus och jag kunde se siluetten av hennes bröst. De såg goda ut tyckte jag.

"Åh, gjorde du slut?" sa jag och ville inte låta henne veta att Karl hade berättat om honom. "Nej, han är död. Kom och sätt dig ner, middagen är klar." Maten var utmärkt och när vi ätit klart var flaskan också tom. "Jag borde ha tagit med en till", sa jag.

"Oroa dig inte. Om du diskar så får jag en till från kojan.". Hon gick och jag samlade ihop de smutsiga tallrikarna och när jag var klar hörde jag entrédörren öppnas och stängas. "Här går vi, jag hoppas att du kommer att gilla det." Jag tog flaskan från henne och tittade på etiketten.

Det var från något slott i Bordeaux, Frankrike. Jag hade aldrig hört talas om stället, men jag tog upp korken och serverade. När jag drack den växte ett leende på läpparna. "Wow, det här är fantastiskt." Hon smuttade på lite av vinet. "Ja, det är ganska trevligt, jag gillar det fruktiga slutet.".

"Vad?" sa jag och drack lite till. "Det spelar ingen roll, men jag borde säga det här, drick det långsamt, det är värt cirka 500 dollar per flaska." "Herregud, jag är ledsen, jag ville inte att du skulle ta den sista flaskan." Hon skrattade och sa. "Oroa dig inte, jag har tolv till av den här etiketten." Hon gick in i vardagsrummet och satte sig i soffan. Hon drog upp benen under rumpan och jag följde efter, men satte mig i fåtöljen. "Om du inte har något emot att jag frågar, men hur dog Frank?".

"Han mördades i huset du bor i." Jag visste att han hade blivit dödad, men inte att det hände där jag bodde. "Verkligen, var det ett rån som gått illa?". "Nej. Hon tittade på sin klocka. "Okej, jag ska berätta hela historien om hur jag hamnade här, men säg först, vem är den rättmätige ägaren till huset, du eller Karl?".

"Jag" m. Jag kommer från en linje närmare de ursprungliga ägarna. Karl är iväg på en gren med trea och fjärde kusiner.

Varför?"." "Jag ska berätta för dig senare." Hon lutade sig tillbaka i soffan och slöt ögonen, och sedan öppnade hon dem. Hon tog ett djupt andetag och berättade sin historia för mig. Hon började mig om sin familj. Hon hade en syster som var några år yngre och som fortfarande bodde i Stockholm.

Vad jag fick för mig kom hon från en övre medelklassfamilj där pappan höll hårt koppel på sina döttrar. Hennes mamma var i stort sett ett spöke i hushållet, lagade mat och städning, sånt. Annie hade gått på universitetet för att studera samhällsvetenskap och där hade hon träffat Frank under sitt andra år.

Han var tre år äldre och väldigt spännande. Han hade bott i Frankrike, Afrika och Asien. De började dejtade och det tog inte lång tid innan hon var djupt kär i honom.Han skulle ta ut henne, köpa blommor för henne och hämta henne hemma osv.

Hennes pappa var inte glad över situationen för han kände att det fanns något av med den unge mannen. Efter ett stort gräl packade Annie sina väskor och flyttade in i Franks lägenhet nt. De satt uppe sent på kvällen och provade vin och pratade. Han kom från en rik familj, men hade lite kontakt med dem. Hans pappa skulle sätta in pengar på hans konto utan att fråga vad han använde dem till.

Annie brydde sig inte så mycket till en början, men när hon hittade ett kvitto från en strippbar på flera tusen kronor konfronterade hon honom. Han sa att han var ledsen, men att han var en fri ande som behövde få nya partners ofta, men det betydde inte att han inte älskade henne. Vid det här laget kom jag på att killen var en falsk och bara använde henne för sina egna sexuella behov, men det visade sig att han hade stora planer. Annie fortsatte och berättade att han en vecka efter bråket hade bett henne att sätta sig ner med honom och lyssna på en idé han hade. Frank ville hyra ett hus någonstans utanför nätet och bo med fyra andra par i en kommun.

De skulle dela på arbetet runt huset och varandras partners. Till en början var Annie emot idén, ville inte att en annan man skulle röra henne, men Frank var enträget. Efter två veckor gick hon med och han gick till jobbet. När de först flyttade in var allt jättebra. De hjälpte alla till och på natten hade de gruppsex eller bara bytte partner.

I början var Annie blyg och ville inte vara med, men med det känslomässiga stödet och lite maning från Frank följde hon till slut. Efter hennes första gruppsexpass var hon fast. Hon hade aldrig känt sig så levande förut i sitt liv. Hon och de andra gick runt nakna i huset och om du kände för att bli knullad var du bara tvungen att fråga, eller om någon behövde sin fitta slickad eller spetsad, du gjorde dem tjänsten.

Jag kunde inte tro vad hon var jag, varför hände aldrig något sådant mig? Mina sexuella äventyr var begränsade till min före detta fru och tre andra kvinnor under de senaste tjugofem åren, ganska halta. Så kom dagen då allt tog slut. Frank hade bett Annie och en annan tjej att försöka plocka upp folk i Ek och andra kringliggande byar. Han ville ha en större grupp människor runt huset att dela sexuella upplevelser med.

Annie och Veronica hade träffat ett ungt par på ett café i en stad som heter Vestervik. De gjorde arrangemang för att träffas igen och så småningom tog de upp idén om att svänga. Paret kom överens om att besöka huset efter två veckors skötsel.

När de kom fram bjöds de på mycket god mat och vin. När det var dags för sex var mannen mycket berusad. Hans flickvän var också berusad och efter att en av de heltidsboende flirtat med henne försvann hon in i ett sovrum med honom.

Pojkvännen pratade och drack i vardagsrummet, men när han insåg att hon inte var där gick han och letade. Han hittade henne och hon blev knullad i rumpan av en kille och blåste en annan. Pojkvännen fick ett anfall och sprang ut till sin bil.

När han kom tillbaka hade han ett hagelgevär i händerna. Frank klev fram till honom för att försöka undvika något hemskt och sköts i bröstet och dog på plats. När polisen kom fram hittade de en grupp nakna och mycket chockade ungdomar. Pojkvännen greps, och resten körde tillbaka till Stockholm dagen efter, alla utom Annie. "Varför bestämde du dig för att stanna?" Jag frågade.

Hon tog en klunk från sitt vinglas och justerade sin position. När hon lade ner glaset sa hon. "Jag antar att jag ville vara nära honom. Hans grav är i Stockholm, men jag vet att hans själ är här, någonstans, kanske i huset." Jag harklade mig. "Jag förstod på Karl att du är den som städar den.".

"Ja, och det var därför jag frågade dig vem som ägde den. Jag behöver en stor tjänst." Hon såg underbar ut i soffan. Lite berusad och hennes blus hade glidit ner en bit över axeln, och jag kunde se början på svullnaden i hennes bröst. Hur kunde jag säga nej till henne? "Visst vad är det?". "I det huset ligger en resväska gömd, och jag vill ha tillbaka den." Jag satte mig upp lite rakare.

"Vad finns i den?". "Videor, band av vad vi gjorde i det huset innan allt gick åt helvete." "Åh, sexband?". Hon gav mig en blick och jag ångrade vad jag just sa. "Förlåt, fortsätt.". "Ja, de är sexband, men så mycket mer för mig.

De här banden innehåller bilder av Frank, och det är allt jag har förutom fotot på väggen. Jag har tillbringat ett år med att försöka hitta resväskan men eftersom jag bara kan vara där en timme vid den tiden jag inte har hunnit titta ordentligt. Snälla släpp in mig några dagar i rad.

Kanske kan du hjälpa mig?". Jag funderade på att ha henne runt några dagar och idén lät väldigt bra. "Visst, när vill du börja?". "Jag är ledig imorgon, men jag har annat att göra.

Hur är det med helgen?". Idag var det tisdag, så det skulle dröja om tre dagar. "Låter bra, kom bara, jag kommer." Jag höll nästan på att somna. Resan hade verkligen slagit ut mig och hon måste ha märkt det för hon sa. "Gå hem, du behöver vila.

Jag ringer dig på fredag ​​om jag inte ses innan.". Hon gav mig en puss på kinden innan jag gick och hon luktade gott. På vägen genom skogen förbannade jag min kropp för att jag inte var starkare så jag kunde ha spenderat mer tid med henne. Att förföra henne var inte möjligt för tillfället.

Hon var fortfarande för fast på Frank. Men kanske, bara kanske om hon fick resväskan och lite stängning, skulle jag kunna komma i hennes trosor. Ja jag vet.

Jag är en gris. Dagen efter tog jag min cykel och cyklade till kyrkan. Jag tänkte att jag kunde slå upp några av mina familjemedlemmar i de gamla arkiven. När jag kom fram hittade jag prästen, som visade sig vara en kvinna i slutet av femtioårsåldern utanför. Hon höll på att beskära rosenbuskar och tittade upp när jag parkerade min cykel.

Hon sa något på svenska och jag svarade. "Förlåt, jag är en amerikan som forskar om min familj." "Vad intressant, kom gärna in." Jag följde henne in och hittade kyrkan tom. Bänkarna var gamla och hade mörknat med åren och altaret var väldigt enkelt. Prästen gick bort till en stor bokhylla. "Vad är ditt efternamn?".

"Kallberg.". Hon körde handen över baksidan av de tjocka volymerna och när hon kom till den fjärde tog hon fram den. Efter att ha bläddrat några sidor vinkade hon över mig.

"Här är den sista posten, en herr Karl Kallberg, född just här.". "Jag känner honom, jag kontaktade honom över internet." "Jag har några saker att göra, men som du ser är hans föräldrars namn nedskrivna, så allt du behöver göra är att referera till dem mellan de olika böckerna." Jag tackade henne och satte mig på en av bänkarna med ett par stockar. Det var ett tråkigt arbete men efter ett par timmar hade jag spårat mig tillbaka till 1700-talet, ungefär hundra år innan det första Kallberget kom till Nordamerika. Jag samlade ihop mina anteckningar och la tillbaka stockarna. "Tack så mycket, jag kanske är tillbaka senare i veckan." Hon vattnade rosenbuskarna nu och gav mig ett leende.

"Du är alltid välkommen.". På vägen tillbaka kom jag ihåg att det var Annies lediga dag så jag svängde in på spåret som ledde till hennes hus. När jag kom fram såg jag hennes cykel utanför så jag antog att hon var hemma.

Jag knackade på dörren, men det kom inget svar. Jag gick bland rabatterna tills jag nådde fäboden, men den var också låst. Jag stod där i solskenet och tänkte på var hon kunde vara när jag kom ihåg att hon berättade att det fanns en naturlig pool ett tjugotal meter bakom fäboden.

Hon hade berättat för mig att varma dagar skulle hon gå dit och ta ett dopp. Jag tog mig igenom undervegetation och träd och efter ett tag kom jag fram till en glänta. Jag hörde plask och skulle ropa upp hennes namn när jag märkte en hög med kläder som kastades mot ett träd.

Var hon naken? Jag smög mig närmare och gömde mig bakom en nedfallen trädstam. Försiktigt lyfte jag mitt huvud ovanför den. Hon simmade i det klara vattnet och när hon nådde bergväggen vände hon och simmade tillbaka samma väg som hon hade kommit, fast på rygg. Jag var inte långt ifrån henne och då och då syntes hennes bröstvårtor ovanför vattnet, små och rosa. Hon vände sig om och simmade tillbaka, denna gång i en långsam krypning.

När hon kom fram klättrade hon upp på de släta klipporna och ställde sig upp. Med händerna torkade hon av vattnet på sin kropp och stod där i solljuset. Hennes hud var lite solbränd, men det fanns inga bruna linjer så hon solade naken.

Hennes bröst var större än jag först trodde, och vackert formade. När hon vände sig åt mig såg jag hennes fitta och hon hade en hårsträng ovanför klitoris. Hon böjde sig ner och borstade något av sin fot. Jag förbannade henne för att hon inte hade hennes rumpa min väg när hon gjorde det. Min kuk blev levande och tryckte mot mina jeans.

Jag var lite obekväm när jag låg på marken så jag justerade min position. Plötsligt kom en skarp spricka. Jag hade brutit en liten gren under mig. "Vem är där?" hon ringde.

Jag låg stilla bakom stammen och bad att hon inte skulle se mig. Mitt hjärta slog hårt och jag svettades. "Hans, är det du? Snälla kom ut, jag är inte arg.". Jag tog ett djupt andetag och lyfte huvudet ovanför stammen och viftade med ena handen.

"Hej, förlåt, jag menade inte att smyga på dig.". "Stå upp därifrån och följ med mig." Jag gjorde som hon sa, men insåg att jag inte kunde gå dit hon var på andra sidan. "Varför kommer du inte hit?" Jag sade.

"Solen är här. Var inte pruden. Ta av dig kläderna och simma över." Jag tittade på henne och bestämde mig för att det var bäst att göra som hon bad om. Jag tog av mig kläderna men behöll mina boxer på. Sedan hoppade jag i.

Vattnet var kallt men efter några sekunder vande jag mig vid det. När jag kom fram till klippan hon satt på gav hon mig sin hand och hjälpte mig upp. "Är det inte skönt här med solen som skiner, och värmer våra kroppar?". Jag försökte att inte titta på hennes bröst eller fitta. Men som hon satt, med korslagda ben på stenen var det svårt att låta bli.

Hennes ögon var slutna och hennes ansikte vände sig mot solen. Jag kastade en snabb blick och vad jag såg fick min kuk att röra sig. Hennes fitta var vacker. Hennes inre läppar osynliga och hennes yttre såg svullen ut och redo att kyssas.

Hennes små bröstvårtor var fortfarande hårda efter det kalla vattnet och hennes bröst var fulla och runda. Jag svalde hårt och försökte att inte stirra på henne. "Det är okej Hans; du kan titta, men inte röra." "Jag tittade inte", sa jag och kände mig dum. Hon vände bort huvudet från solen och tittade på mig.

"Är du gay?". "Nej.". "Då tittade du på mig. Jag tar inte illa upp, och jag har inget emot att män tittar på mig, så länge de håller sina händer och kukar för sig själva." Jag hade inget att säga till det, så jag gjorde som hon gjorde, blundade och vände ansiktet mot solen.

Vi måste ha suttit där i en halvtimme innan hon talade. "Jag är redo att gå, om du är det." "Ja, visst", sa jag och blinkade hårt mot det starka ljuset. Vi reste oss men innan vi dök ner i vattnet tog hon tag i min arm. "Tack.".

"För vad?". "För att du respekterar mina önskemål." Hon tittade ner på mina boxare där min kuk tryckte mot tyget och fortsatte. "Du är en stor man, och kanske en dag kan vi ha lite kul." Sedan dök hon ner i vattnet och jag blev stående som en idiot med min kuk hård och bara Annies fitta i tankarna..

Liknande berättelser