Söta solnedgångar

🕑 21 minuter minuter Kärlekshistorier Berättelser

Solen började gå ner på en torsdag bakom en himmel full av ljust rosa och orangea moln. Trädgränsen började dölja de direkta strålarna. De höga och tjocka träden var som en skog, mörka och förbjudande. I den här delen av Australien har allt ett mysterium… Jag heter Vesi Jhori Shaeria.

Jag vet att det inte är ett namn man ofta hittar. Det är Elvin för Pure Life Warriors. Jag antar att mina föräldrar hade humor? Jag gillar dock mitt namn, det är unikt. Den passar med mina nötbruna ögon, långa vågiga brunetthår som lyser rött i solljuset, min timglasfigur med mycket starka muskler från att rädda hö för sitt uppehälle. Jag bär vanligtvis arbetsstövlar i läder, en långärmad jeansskjorta som råkar dölja min figur ganska bra, men det hindrar inte ranchens händer från att stirra varje chans de får.

Jag bär också tjocka blå jeans vilket är normen här. Jag jobbar på Holy Dog Ranch här på landet. Det är en stor hästranch som går ombord, föder upp och bryter hästar. Jag har inte ofta att göra med hästarna. Jag löser hö och staplar bygeln på en trailer som följer efter traktorn.

Jag har märkt att många av ranchens händer tenderar att gilla vad de ser: en het, svettig brunett med tjocka handskar på händerna och uppkavlade ärmar. När jag tittar upp vänder de sig plötsligt bort och fortsätter sitt arbete. Det är ganska underhållande ibland, men oftare än inte, irriterande. Det finns bara en kille som inte tittar på mig, åtminstone inte när jag är uppmärksam.

Han är faktiskt den enda på den här stora ranchen som jag önskar skulle titta på mig. Han heter Bret. Jag har träffat honom en eller två gånger men aldrig riktigt fått prata med honom. Jag blev nästan förälskad i honom i samma ögonblick som jag klev på den här ranchen för två år sedan. Han är en av de fem pojkarna som bryter ner hästarna i inhägnaderna.

För mig är han vacker. Han bär en gräddfärgad cowboyhatt. Den har en väldigt vacker fjäder i sidan som skiljer honom från alla andra killar. Han har slående blå ögon under ett lurvigt huvud fullt av mörkbrunt hår. Det är alltid vågigt och nästan lockigt när han tar av sig hatten för att torka en röd snusduk över sin våta panna.

Han har ett väldigt maskulint ansikte och spetsig haka och är alltid slätrakad. Han bär jeansskjortor som jag och slitna blåjeans, men han brukar ha chaps och cowboystövlar. Vad jag har sett av honom är han inget annat än muskel. Han kan hantera en bråkig häst alla dagar i veckan. Jag tror att jag kommer fram till hans bröst när jag står bredvid honom.

Jag önskar bara att han visste att jag älskade honom och ville att han skulle hålla om mig. Jag hade precis blivit klar med att slå sönder en häst som de med rätta hette Buck. Solen höll på att gå ner; det var nästan dags att åka hem. Jag torkade mitt ansikte med en sval, våt bandana för att få bort lite av smutsen från mig.

Sedan såg jag hur hon tittade på mig, den där tjejen. Jag tror att hon heter Vesi. Det är ett udda namn, men väldigt vackert. Jag vet att alla andra killar tittar på henne så jag försöker att inte göra det, men när jag är ensam på en rast kan jag ibland hitta en plats där jag kan fånga hennes borgen som ett proffs.

Synd att jag inte får prata med henne, hon är bara vacker. Jag vaknade ur mina fantasier och hon var borta, uppenbarligen på väg hem till sin ranch som jag vet är den som ligger intill den här, men fortfarande 3 mils promenad härifrån. Jag vet att den vackra svarta hingsten i stallet tillhör henne; hans namnskylt på dörren säger "Desperado." Magnifikt djur.

Jag har ett sto, hon heter Jhori, det är Elvin for Life. Det påminner mig om Vesi. Jag gick till stallet och insåg att Vesi inte hade gått än, hon borstade Desperado med långa mjuka drag. Hon märkte inte att jag kom in men vi var ensamma. Alla de andra har åkt hem för dagen.

Skymningen bleknade genom fönstren i stallet till Vesis vackra hår, det såg så vackert ut. Jag gick fram till henne… "Vesi?" Jag sade. "Jesus! Du skrämde mig!" skällde hon ut. Jag sträckte upp händerna som om jag blivit tagen på bar gärning.

"Jag är ledsen fröken, det menade jag inte." Hon verkade slappna av och började borsta den stora hästen igen. Hon såg mig i ögonen och jag kunde inte röra mig. Jag önskar att hon visste hur mycket jag ville ha henne i det ögonblicket.

Mitt hjärta rasade fortfarande från att bli skrämt, men efter att jag såg att det var Bret, rusade det ännu snabbare. Han måste fixa att lämna. Sedan tittade jag på honom och den här gången tittade han på mig. Det jag såg där längtade jag efter. Jag har aldrig känt mig ensamare än vad jag gjorde just då.

Jag glömde att få min hand att borsta Desperado och han fnyste, vilket förde mig tillbaka till verkligheten. Bret flyttade på fötterna men tittade inte bort. "Du har en vacker häst, fröken Vesi," sa han i en mycket förförisk ton.

Män som han borde inte kunna prata så med tjejer som längtar efter deras sällskap. "Tack, Bret. Ditt sto är också vackert. Vad heter hon?" Jag frågade. "Jhori," sa han.

Jag tappade borsten. Han såg rädd ut när min mun stod öppen. "Va…vad sa jag?" stammade han ut.

"Ehm, ingenting, bara det, Jhori är mitt mellannamn. Visste du det?" Han har stora ögon, jag antar att han inte gjorde det. "Jag heter Vesi Jhori Shaeria. Det betyder Pure Life Warriors i Elvin.

Mina föräldrar levde på kanten antar man kan man säga. Han bara stod där och tittade på mig. Jag tror att det jag såg för första gången fanns lust. Jag kände ett slag av energi strömma genom min kärna när jag log.

"Det är bäst att jag kommer hem," sa jag "vi ses?" frågade han hoppfullt. "Jag hoppas," var allt jag sa när jag blinkade till honom och svängde upp i min sadel. Det var dags och Desperado visste det så han travade snabbt ut ur stallet. Jag stod bara där och stirrade efter spöket av hennes siluett i det bleknande ljuset.

Min hästs namn är detsamma som hennes! Vilken slumpen för jag hade ingen aning. Jag gick till nästa stall över och sadlade Jhori. Hon var glad över att se mig och tog tacksamt godbiten ur min hand när jag kliade henne i örat. Om bara Vesi visste hur mycket jag vill ha henne.

Jag smälter när hon tittar på mig. Jag cyklade tyst hem. Min lilla stuga låg cirka 3 mil förbi Vesi's. Jag brukar ta en genväg till men den här gången cyklade jag förbi hennes hus . Hon hade ett fint hem i rött tegel och sten.

Rök kom ut ur skorstenen och en av lamporna var tänd. Jag såg genom ett fönster, till min förvåning och stora nöje, Vesi bar ingenting och i sin sminkspegel borstade hon sitt långa fina hår. Min häst hade saktat ner till stopp och det ser ut som om hon såg mig i sin spegel för hon vände sig snabbt om och flämtade.

Hon försökte dock inte täcka sig, vilket förvånade mig. Det som förvånade mig ännu mer är att hon ställde sig upp och gick till sitt fönster. Hennes höfter svajade genom luften och hon sträckte ut armarna åt vardera sidan och tog tag i gardinerna, med sin fulla barm och kvinnlighet öppen för insyn, log hon mot mig på ett sätt som en kvinna aldrig borde kunna le mot en man som begär henne som jag gör.

Hon blinkade sedan åt mig som hon gjorde tidigare samma dag och drog sakta ihop gardinerna. Jag red hem utan att titta på vägen, jag var i djupa tankar. Under de kommande veckorna kom jag på att jag letade efter Bret överallt där jag gick.

Han slog fortfarande sönder hästarna och allt, men jag upptäckte också att vi stötte på varandra ganska ofta. Det var vanligtvis efter att alla hade gått när han kom för att träffa mig i ladan, och så småningom började han sätta Jhori i båset bredvid Desperados. Vi pratade ofta när vi var på väg hem. Vi lärde känna varandra men jag kunde inte låta bli att jag kände att han dolde något.

Det var bara så han alltid såg på mig. Han var svår att läsa. Jag kunde förlora mig själv i hans vinterkalla ögon när som helst, men jag kände att han skulle sträcka sig in och hitta mig om jag gjorde det. Varje gång jag först ser honom i ladan när solen går ner, skjuter eld genom min kropp och längtar efter att känna hans beröring, precis som den gjorde den här gången.

Bret gick tyst in. Han bar fortfarande sina läderskor och det fick mig att längta desto mer efter honom. Den här gången var han inte pratsam som han hade vuxit till, istället var han tyst och graciös i sina rörelser. Han gick fram till mig och stod bara ett steg från mig och lyfte upp sin högra hand och borstade min kind väldigt ömt.

Vid den beröringen kände jag en tår glida nerför mitt ansikte och han tog sin tumme och torkade bort den som om den aldrig funnits. Han bara tittade på mig, som om han tittade in i min själ och letade efter något. Han klev närmare och hans andra hand vilade på andra sidan av mitt ansikte och drog mig närmare honom. Att vara emot hårdheten i hans tonade muskler var nästan för mycket för mig eftersom jag tänkte på hur länge jag hade velat vara här i hans famn.

Precis då såg jag en glimt i hans ögon också när hans egen tår föll, och jag lyfte min ömtåliga, slitna hand mot hans släta ansikte och torkade bort den som om den aldrig hade funnits. Så fort den var borta böjde han huvudet framåt och tog av sig hatten med en snabb rörelse och hans läppar rörde vid mina. Det var en mjuk kyss men blev gradvis fylld av passion och längtan. Hans tunga kom in i min mun och utforskade varje skurk och vrår när min tunga bjöds in i hans.

Vi stod där i den bleknande skymningen ett tag, bara nöjda med att hålla och hållas när vi kysstes, och öppnade en portal till en ny värld full av väntande passioner. Under nästa vecka stod jag och Vesi i långa minuter i ladan och höll tyst om varandra när solen gick ner. Men idag gjorde det inget annat än regn. Den hällde ut sin själ.

Vesi hade kommit dit innan gryningen när det började regna för att få in höet innan det förstördes. När jag kom dit visste jag att jag inte kunde bryta hästar i leran, så jag tog mig snabbt ut på fälten för att hjälpa Vesi. Alla andra rancharbetare var antingen långsamma att komma fram eller visade sig inte alls. Det var i princip upp till mig och Vesi att hämta höet eftersom ranchägaren körde lastbilen själv med släpet påsatt.

Jag stod på släpvagnen och kastade borgen i en hög så fort jag kunde medan Vesi låg på marken och praktiskt taget kastade borgen på mig i all hast. Vi hade inte råd att ta en paus idag, annars skulle vi tappa mer hö än vad vi hade råd med. Regnet får det att ruttna.

Vesi grymtade och stönade mer och mer allt eftersom dagen gick. Jag kunde säga att hon var trött och kall. Vi båda var genomblöta och kylda in till benet. Hon hade hatten på sig för att hålla vattnet borta från ögonen, men när regnet till synes föll i sidled hjälpte det inte riktigt.

Vatten rann av min haka och mitt ansikte när jag följde efter Vesi in i ladugården för att sadla hästarna. Hon kunde knappt gå. "Sätt dig ner nu. Jag ska sadla honom." befallde jag. "Nej", gnällde hon.

"Han låter ingen annan än mig sadla honom", vädjade hon och tog ett steg mot honom. Jag sträckte ut handen och stoppade henne och hon tittade på mig. "Okej, då kan du åka med mig och Jhori och jag drar Desperado bakom. Du kan hämta sadeln imorgon." Det är om hon går till jobbet imorgon alltså, tänkte jag tyst för mig själv.

Hon följde och föll på en uppåtvänd hink på fem gallon. Jag gick bort till Desperados stall och han lade öronen tillbaka i varning. "Man, hon skojade inte," mumlade jag för mig själv. Jag hakade fast ett blyrep i hans grimma efter att jag sadlat mitt sto och jag gick fram för att hitta Vesi med sitt blöta huvud i händerna.

"Kom igen, jag ska värma upp dig snart" sa jag till henne och hon reste sig sakta. Jag hoppade upp på Jhori och sedan tog hon min hand och jag drog upp henne lätt bakom mig. Hennes huvud vilade omedelbart på min axel och jag drog hennes armar runt mitt avfall och vi red ut ur ladugården i ösregnet. Nästa sak jag minns efter att ha dragits upp på Jhori bakom ret var att äntligen bli varm. Jag öppnade inte ögonen men något verkade roligt.

Sedan insåg jag att jag inte låg i min egen säng. Mina ögon öppnades och tvärs över rummet satt Bret i en gungstol och sov. Elden i härden hade slocknat till glöd men det var fortfarande varmt i rummet.

Jag kunde höra regnet falla på taket av raseri och sedan kände jag dånet av åskan i närheten. Vid det såg jag Bret öppna ena ögat för att kontrollera mig, märkte att jag var vaken, han rusade fram till mig och knäböjde vid sängen. Hans fingrar borstade min kind.

"Bret," viskade jag. Han log och frågade om jag var okej och jag sa ja. Jag började sätta mig upp och han tittade bort och undrade varför, jag insåg att jag inte hade några kläder på mig. Jag lägger mig och lägger mig igen. "Bret, du klädde av mig?" frågade jag lite generad.

Han blev knallröd i skenet från elden och ljusen och sa: "Ja, du var genomblöt, du skulle bli sjuk om jag inte gjorde det." Jag tänkte på min kropp och att han skulle ha sett hela mig, och jag hade ingen aning. Jag började bli upphetsad av att tänka på det. Jag bara log mot honom.

Jag tog min hand och även om jag fortfarande kände mig trött, slog jag min arm runt hans hals och han lutade sig in för att hålla mig när jag låg där i hans säng. "Tack, Bret," viskade jag i hans öra. Sedan blev jag sugen på att knapra på hans öra, så det gjorde jag. När min tunga rörde vid honom hörde jag hur han flämtade men han rörde sig inte. Han lade faktiskt sina händer under mig och lyfte upp mig lite och sedan drog han upp mig till sitt ansikte och hans läppar mötte mina men det var ingen mjuk kyss, det var en kyss av passionerad lust.

En eld var i hans ögon och ett behov brann inom mig. Just då, jag kände med händerna och nu pigg, märkte jag att han bara hade på sig torkade jeans och inget annat, inte ens en skjorta. Mitt hjärta började rasa snabbare när jag kände hans muskler längs hans rygg och axlar. Han började andas snabbare och kysste hårdare när hans händer tog sig in under filtarna.

Han började arbeta sig nerför min hals och han sa bland många små kyssar, "eftersom denna kyss är den enda pusssäng jag har, puss tror jag att vi får kyssas dela om du inte vill att jag ska kyssa golvet." För att protestera mot honom på golvet höll jag hårt om honom och drog upp honom på mig. Hans andning kom i grunda drag och nu låg han ovanpå mig med armbågarna vilande på vardera sidan om mig. Vi stirrade varandra i ögonen en lång stund. "Bret, visste du att jag nästan har älskat dig sedan jag såg dig första gången?" han höjde på ögonbrynet.

"Vesi, visste du att känslan är ömsesidig?" sen var det min tur att höja ett ögonbryn. "Jag visste inte", viskade jag och tittade bort. Han drog mitt ansikte bakåt mot sig med sina förhårda fingrar. "Var inte rädd för att titta på mig," vädjade han med en mjuk röst. Då började jag sakta gråta.

Han la sig vid min sida och bara höll mig nära, släppte aldrig taget. Jag låg där och höll i mina drömmars kvinna medan hon sov. I sömnen log hon och viskade mitt namn flera gånger. Det fick mitt hjärta att hoppa över ett slag när hon gjorde det.

Regnet släppte aldrig. Men så småningom var jag tvungen att resa mig för att lägga fler stockar på elden för att hålla min älskade varm. Jag tänkte på det och tog tyst av mig byxorna och gled i sängen bredvid henne, hon rörde sig inte ett dugg när jag låg naken bredvid hennes bara och ändå underbart mjuka hud. Jag kände alla hennes kvinnliga kurvor bredvid mig när hennes bröst steg och föll.

Snart kom mina egna andetag i takt med hennes när hon sov gott. Jag kunde inte hitta det inom mig att sova också. Lite senare på natten rörde hon på sig och öppnade sina ögon och tittade in i mina. Hon flyttade inte iväg för flämtning eller ingenting.

Hon låg precis bredvid min nakna, vittrade kropp. Men jag visste att hon kunde känna min upprättstående del mot hennes lår. Och jag kunde säga att hon gillade det också. Jag kände lukten av hennes doft, även ovanför filtarna.

Det luktade ack så sött och berusande. Hon blev röd när hon såg mina näsborrar blossa ut. Jag kunde inte kontrollera mig efter det; Jag var tvungen att visa henne hur mycket jag älskar henne. Under de varma täckena lade jag snabbt min kropp över hennes igen, vilket fick henne att hoppa bara lätt.

Jag märkte att hon andades snabbare. Jag stirrade in i hennes djupa, gröna ögon när jag malde min lem ovanpå hennes fint trimmade hög. Det tog andan ur mig när jag klädde av henne för att få henne varm. Hon spred isär knäna för att låta mig veta att hon ville ha mig precis lika mycket som jag ville ha henne. Det behövdes inget förspel, vi visste vad vi ville.

När jag gled ner lite, gled min åtta tums kuk rakt in i hennes slits förbi hennes klitoris ända till ingången till hennes söta, heta grotta. "Fan, han vet precis vad han ville", tänkte jag för mig själv. "Bret, jag älskar dig", viskade hon mjukt. Hennes ansikte glödde bara härligt i eldskenet.

Jag började sakta penetrera henne, hon var extremt tight. Det var bara vackert. Sedan blev jag blockerad av vad jag gissade som hennes mödomshinna, och jag gjorde en paus. När hon såg min tvekan nickade hon lätt och för att göra det så snabbt som möjligt stack jag in de andra 4 tum och hon grät av smärta.

Jag stannade kallt och slog mina armar om henne och höll henne där medan hon grät. Efter ungefär fem minuter märkte jag att hon började trycka sina höfter mot mig. Med hennes tajta fitta omkring mig brydde jag mig inte om något annat i världen. Jag älskade den här kvinnan av hela mitt hjärta. Jag började stöta också och jag ökade tempot lite.

Jag härjade inte hennes söta fitta som min kuk ville att jag skulle göra, utan jag tog hänsyn till det faktum att hon förmodligen är fruktansvärt öm av att jobba i regnet dagen innan, så jag var så försiktig som jag kunde vara. Hon var så blöt och hennes ögon glittrade som ett par diamanter framför mig i skenet från eldljuset när vi tyst älskade i flera timmar. Hon gnällde nästan hela tiden för hårt andetag men fick mig att känna mig som en man, en man som skulle göra vad som helst för henne, en man som ville ta hand om henne så att hon inte skulle behöva arbeta på dessa gudas hemska fält längre. Jag skulle göra henne till den lyckligaste kvinnan på denna jord. Efter en lång stund av kärleksskapande var våra kroppar täckta av ett lager av svett.

Täckena föll tillbaka till basen av min rygg, och musklerna i ryggen krusade när jag tryckte in och ut ur henne. Jag saktade ner till ett mjukt mal när jag märkte att hon halvsov av utmattning och njutning. Hon behövde vila.

Sedan tillät jag mig själv att sperma djupt inuti henne, min vita heta spermier täckte hennes inre. Hon suckade högt när jag rullade över och vi somnade i varandras armar och drömde om varandra. Jag vaknade ensam nästa morgon, jag undrade var Bret var och jag luktade på baconet, så jag satte mig sakta upp och drog med mig det översta täcket medan jag lindade det runt mig och gick tyst in i köket. Bret var tillbaka i byxorna och lagade en frukost åt mig.

Han tittade upp och såg mig. Leendet på hans läppar var att dö för. "God morgon, vackra," kurrade han sakta medan han tog mig i sina armar för att ge mig en godmorgonkyss.

Regnet hade slutat och solen sken. "Ah! Bret, jag måste jobba!" Jag skrek och drog mig undan. "Åh, nej, det gör du inte! Det enda du gör i dag, fina damen är att följa med mig för att hämta din sadel." "Men…" Jag började klaga. "Nej, du är fortfarande för svag för att jobba.

Jag vill att du ska komma tillbaka till din fulla styrka innan du gör något förlossningsarbete. "Bra, tjatade jag och stack ut min underläpp som en liten flicka, och för det fick jag en trevlig lång kyss. Nu mådde jag inte så dåligt över att inte jobba, så länge jag var med honom.

Senare klädde vi på oss båda och red i solskenet på Jhori, och drog återigen med oss ​​Desperado. Han såg irriterad ut med öronen tillbaka och hans ögon rullade i huvudet. Vi kom till ranchen och jag gick in för att sadla min hingst och Bret försvann.

Jag vet inte vart han tog vägen, men jag fick snabbt reda på det när jag gick ut ur ladan för att bli hälsad av en stor krets av varje person på ranchen. Det var ett tjugotal män som omgav mig, och ägaren och hans fru också. De hade alla leenden på läpparna förutom Bret som såg högtidlig ut. Han stod i mitten och tittade på jag, och jag såg att han hade något i handen.

"Ähh, vad har jag saknat?" frågade jag. De var uppenbarligen på gång. Nästa sak som hände kommer jag aldrig att glömma.

Bret gick sakta fram till mig och knäböjde på ett knä och tittade upp på mig med en tår i ögat. När jag insåg vad som hände började jag också gråta. "Vesi Jhori Shaeria, jag har älskat dig sedan vi träffades första gången.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag vill tillbringa resten av mitt liv med dig", rann tårarna nerför hans ansikte när han tog min hand. "Vesi, vill du acceptera den här ringen och bli min fru?" Han hade en vädjande blick i ögonen. Jag tittade in i hans genomträngande blå ögon och viskade bara "Ja." Gruppen människor som jag hade glömt som omgav oss tjöt och ropade och kastade sina hattar i luften när Bret placerade en vacker diamantring på min vänstra hand.

Bret reste sig upp och kysste mig djupt. Han drar sig tillbaka och säger: "Alla! Jag säger upp min fru för att få fortsätta arbeta på fälten!" Sedan tittade han tillbaka på mig, han sa mjukt, "Jag låter helt enkelt inte min fru träna i regnet och brottas med höbalar längre." Och med det var jag den lyckligaste kvinnan i världen. Två månader senare var vi lyckligt gifta och jag arbetade fortfarande på ranchen medan min nya fru gjorde min stuga till ett hem. Jag hade precis avslutat med en häst när ranchens ägare kom till mig och räckte mig ett papper.

Jag tittade på honom med en förbryllad blick i ansiktet och han log och ryckte på axlarna. Jag vek upp papperet och mitt liv förändrades för alltid. Det stod: "Bret, kära, du ska bli pappa."…

Liknande berättelser