Funderar Vid Havet

Så här föreställer jag mig att det kommer att bli: Vi går nerför stranden efter midnatt och pratar om livet, världen, och jag stannar, tittar mot havet och känner vinden genom håret. Och det är då hans händer slingrar sig uppför min midja. Han begraver sitt ansikte i min nacke och flätar ihop våra fingrar. Han kysser ett spår uppför min hals, sedan ner mot nyckelbenet.

Han nappar längs med mitt öra. Han frigör sina händer från mina och börjar smeka mina revben, hans fingrar spökar lätt uppför mina kurvor och skickar en pirrande känsla av förväntan. Medan jag virar mina händer runt hans hals drar han med tänderna i mina läppar och biter försiktigt i köttet. Betet skickar flytande begär längs min ryggrad och mellan mina ben. Jag spårar mina händer längs hans axlar, hans armar och hakar in mina fingrar i hans bältesöglor och drar honom närmare.

Hela tiden leker hans tunga med min, ena handen rycker i mitt hår, den andra drar upp fållen på min klänning. Hans fingrar ritar olika mönster och virvlar runt på mina lår. Jag drar av hans skjorta med brinnande lust.

Han ler åt hur desperat jag kan bli. Han lyfter upp min klänning över mitt huvud och den plötsliga kontakten av kylig bris får gåshud på min hud. Han blir först av med sina byxor och sedan mina resterande kläder.

Jag känner hur min rygg slår mot sanden och hans välbekanta tyngd på min kropp. Jag lämnar ett kvardröjande bett på nyckelbenet som får honom att ta ett skarpt andetag, detta stramar i sin tur hans grepp i mitt hår. Han pressar sig fram och jag känner hur han växer sig hårdare mellan mina ben. Detta får mig att kröka mig in i honom, söka den där desperata kontakten, det där behovet av friktion - till och med det minsta av det för att stilla det kokande begäret.

Han går framåt och jag slår mina ben runt hans midja för att ge honom bättre åtkomst. Jag är blöt, värker och vill. Han vet det, känner alla tecken på min nöd.

Sättet som jag böjer ryggen, de låga stönen i halsen, det skarpa bettet jag ger när jag känner hur han kommer in i mig, hur mina naglar gräver sig in i hans axlar. Han vet hur man trycker på alla rätt knappar som får mig att tigga, få mig att slingra mig under honom, få mig att skrika. Det är som en dans. Jag går framåt, han går tillbaka med mig och låter den chansen ta kontrollen.

Så här är det alltid, att vilja underkasta sig den andre men bara inte redo att ge upp kontrollen. Kyssarna är nu subtilt krävande där det tidigare retats. Mina höfter bucklar innan jag kan inse, än mindre kontrollera det. "Hårdare?" frågar han och jag stönar istället för ett svar med hans stötar.

Han trycker in sitt ansikte i min nacke, hans rytm medvetet och smärtsamt långsam men ändå kraftfull. Jag känner hur han rycker, hans kontrolltecken. Även om jag inte kan se hans ansikte vet jag att han har blundat, och när han flätar ihop sina fingrar med mina vet jag att han är nära. Några fler stötar och jag hör honom stöna och känner hur han klimax inom mig.

Och jag följer efter. Våra juicer blandas som en, precis som vi är. Vår andning saktar ner när känslan av vågen avtar.

Vi ligger bara där, borta från världen, borta från varje omsorg, i vår lilla bubbla där bara han och jag finns..

Liknande berättelser