Nostalgi

Jag kommer aldrig att vara långt borta. En nostalgi efter mörkret kommer att svepa genom oss, solen går ner tidigare vid en tydlig skarp horisont. Nattluften vibrerande av andetag andas vi nära ut som söt dimma när våra läppar närmar sig ständigt. Mjuk vinterkysst hud som telegraferar alla dina behov, gåskött vid mina fingeravtryck läses långsamt som levande punktskrift.

Vintern framkallar i oss det som andra årstider aldrig riktigt vet hur man rör. När snön börjar falla lovar jag att vara en stadig eld som värmer din vackra kärna, din konstant i ett hav av kaos jag kommer aldrig vara långt borta. En nostalgi efter stjärnorna kommer att svepa genom oss, de bläcksvarta nätterna, alla konstellationer som utstrålar silverpunkter vi länkar som kartor.

Nattluften brummar, parfymerad av ursprungsbegär när du närmar dig. Mjuk vinterkysst hud som telegraferar din råa kärlek, hjärta vid mina fingertoppar läser långsamt puls för puls. Vintern väcker en vilja hos oss som ingen annan tid på året kan. Och när snö täcker jorden, lovar jag att vara en stadig låga som håller tätt mot din vackra kärna, konstanten i dina ögons hav som blinkar ett hemligt leende för mig. Jag kommer aldrig att vara långt borta.

Liknande berättelser