Ett månskensvattenfall Månskenet rör sig äntligen över trädgränsen, Dess silvriga ljus reflekteras av det lugna vattnet, badar dig i ett mjukt sken, lyser upp dig bakifrån. Snörena som håller dina handleder mot trädet blir en silverlinje, ditt hår glöder nu när månskenet träffar det, det bleka ljuset ger din kropp en ojordisk glans, en blek silverglänsande nimbus om dig. Glöden och svetten på din markerade kropp, förvandlar den mörkröda huden till ett rödaktigt silver. Metallen som pryder din kropp plockar upp ljuset och kastar det omkring dig medan du vrider och vänder dig.
Sedan tystar ett skrik natten, sliter genom stillheten, medan din kropp skakar och kastar små skärvor av ljus överallt. De svarta svansarna som har blivit en förlängning av min hand, går tillbaka till min sida. När ljuset plockar upp silvervattenfallet, faller från himlen mellan dina lår.
Ett leende korsar mitt ansikte, din kropp hänger slapp i sina band. Jag ser ljuset i dina ögon, matchar månskenet som omger dig.