Sömnig kropp och hjärna flyter någonstans i den skymningsvärlden där mitt hjärta är fritt och kärleken är enkel. Jag förföljer dig genom det djupa vattnet, jagar in och ut som en sjöjungfru när du ser mig försiktigt och gömmer mig i det mörka djupet. Mina lungor tappas plötsligt och jag kämpar för att få ytan.
Du tar min mun och blir andedräkt för mig och fyller mig med dig själv. Håll mig tills jag är lugn så försvinner du och lämnar mig från dig och delar hunger. Det finns bara aldrig tillräckligt med andetag.
Jag kan gå tillbaka och besöka nu titta och inte känna smärtan. Såret som kom från ditt avslag. Jag vet nu att allt var förgäves. Jag kan stanna och dröja nu och spendera tid och titta och…
Fortsätta Kärleksdikter könshistoriaFrån en poetens kalejdoskop. Musik har brutit mitt hjärtas fiol. Det som återstår är tystnaden i strängarna. När svanar tappade tårar på en balettdamm. Av döda refrängar i mitt öra. När…
Fortsätta Kärleksdikter könshistoriaJag kände mig mycket yngre då, kroppar så ljusa av kärlek att vi nästan kunde rivas sönder av en våldsam vind, lämnar misshandlade i december nattregn. Jag lyssnade för nära på ett hjärta…
Fortsätta Kärleksdikter könshistoria