Krigets efterdyningar och final

Victoriakorset…

🕑 11 minuter minuter Historisk Berättelser

Resten av dagen ägnade vi åt gamla vänner; det var inte bara känslomässigt, det var hjärtskärande. Många av mina gamla kompisar hade inte klarat det och begravdes på något främmande fält, om de hade tur, var andra skadade, några mycket svårt eller mentalt ärrade. Jag hade fått höra av min chef i Berlin att jag kunde befalla en jeep att ta mig runt i från den lokala bataljonen, så jag utnyttjade hans vänliga erbjudande och gjorde det, bensin var fortfarande ont om så jag var tvungen att vara sparsam men det var en stor hjälp. Tidigt på kvällen ringde vi till Chris och tog en drink till ett ställe som heter Penge strax söder om Croydon, han hade redan fått sin urladdning och sa att han var glad över att äntligen vara ute. "Du måste vara väldigt bitter Chris", sa Eva när vi körde in på krogens parkering.

"Bitter? Nej, inte riktigt tjej, min tjej stod bredvid mig och vi ska gifta oss nästa år, hennes pappa äger ett garage där han gav mig ett jobb som mekaniker, jag har bra pengar och vi sparar för ett hus, så jag har det bättre än mycket, eller hur Jack?". "Vad? Åh ja förlåt, jag såg precis de där stackars spadarna där borta titta ut." En grupp krigsfångar marscherades bort någonstans och de var verkligen ett tråkigt gäng som leddes hemvärnssoldater med gevär. "Kanske Helmut med dem", sa Eva hoppfullt, men så blev det inte och Chris berättade om sin kusin som hölls fängslad i Tyskland som P.O.W.

Han kommer snart att vara på väg hem, hoppas vi", sa han och skrattade sedan, "Den jävla jäveln missade väl allt? fick tag i Dunkirk." "Två och en halv pints bitter snälla snälla snälla" sa jag när han dök upp bakom baren; "OK sir, vi byter bara en tunna, det kommer inte att vara en bock." Inga problem, ta pengarna nu då." "Tack sir" sen ropade han ner i källaren till någon; "Har du gjort det Helmut?". "Ja är klar nu gaffer.". Jag såg Evas öron spetsa kl.

namnet som killen dök upp från källaren "Jag drar bara några genom Ja?". "OK kompis." sedan sa han till mig, "Har en Jerry P.O.W. hjälpt mig sedan min fru dog, han mår bra också, eller hur?".

Men Helmut lyssnade inte, han stirrade på Eva, vars ansikte var en bild. "Eva?". Hennes underläpp darrade, sedan brast dammen, "Helmut, åh Helmut, det är du." Chris och jag stod förskräckta när han sprang bakom baren och de omfamnade, både gråtande och kyssande, det var otroligt, hennes bror var här och drog våra pints! "Ja, tjata på mig", sa hyresvärden förvånat, "det är bäst att jag tar en pint också." och han tog sig en efter att ha tjänat mig.

"Åh, soda reglerna," och han drog en till för Helmut. "De är bror och syster." Jag sa till honom och vinkade honom att sitta hos oss medan jag förklarade. "Jack det här är Helmut, min bror," sa hon med ett skratt, "jag säger till honom att vi snart ska gifta oss." Jag ställde mig upp och sträckte fram min hand som han skakade varmt. "Min syster säger att du är väldigt trevlig Jack." och sedan lade han märke till kärnorna på min axel, ställde sig upp, han ställde sig till uppmärksamhet, klickade med hälarna och hälsade.

"Fan helvete," sprattlade Chris i sin öl när jag gav salut med ett lätt flin, "Sätt dig ner kompis och njut av din öl." "Jack." Eva sa till mig: "Jag pratar tyska med Helmut, för mycket att berätta för honom på ditt språk, ursäkta mig?". "Självklart, fortsätt." Två hemvärnssoldater kom in då och skrek till Helmut att ställa sig upp när en brittisk soldat kom in, "Visa lite respekt." Jag ställde mig upp och gick över för att sedan ganska slentrianmässigt. "TENSHUN", skrek jag och de stod upprätt i en parodi på en paradsoldat. "Medan du pratar om att visa respekt som du verkar väldigt sugen på, hälsar inte hemvärnet officerare eller vad?".

"Förlåt sir," stammade en, "det var bara att se att nazisten pratade på tyska till den där bint som om hon var hans flicka sir." "Den där bint, som du kallar henne är en tjänstgörande officer i den brittiska armén, (vilket hon inte var) hon är också min fästman och den så kallade nazisten råkar vara en mycket modig Luftwaffe-pilot som sköts ner när han tjänade sitt land, han är också hennes bror som hon inte har sett på flera år." "Sir, förlåt herr." "Nu, bara för en gångs skull i dina ledsna liv, gör det rätta." "Det rätta sir?". "Ja, för helvete." "Jag tror inte att de någonsin har blivit tilltalade på det sättet av en officer förut", log hyresvärden när de for i all hast. "Häng on a mo', du är Jack Burton är inte du?". "Det är jag", erkände jag, "men jag tror inte att jag känner dig." "Ernie sir, Ernie Scrimshaw, du står i morgontidningen, det står hur du ska till palatset imorgon för att hämta V.C." "Ja det stämmer, jag fruktar det." "Ja, jag tror att om du kan vinna V.C.

kan du möta kungen." "Tror du inte på det Ernie," skrattade jag. "Om du nu ursäktar mig ska jag säga hej till min blivande svåger." "Jo Helmut", log jag mot honom. "När åker du hem?". "Det här vet jag inte, sir," sa han stelt, "snart hoppas jag." "Jag ska se vad jag kan göra åt det, jag är ledig för tillfället, men jag ska försöka se om du kan följa med mig tillbaka." "Sir, jag vill inte gå tillbaka." Han var fortfarande uppmärksam och väldigt stel.

"Helmut, snälla var lugn och sluta kalla mig jävla sir, jag heter Jack till mina vänner." Han slappnade av sin hållning något och log, "Jag vill stanna här i England och arbeta med min vän Ernie, bra för mig att han har varit." "Har du behandlats än?". "Ja, jag är tydlig." "Och du bor här?". "Ja, Ernie ge mig ett rum och mat, han gode man." "Lämna det med mig så ska jag se om jag kan få igenom din utskrivning." "Snälla Jack, du nämner inte att jag dricker, Ja?". "Ja, jag menar nej, nej, jag kommer inte att nämna det alls, faktiskt, Ernie kan vi ha en runda till här snälla." "Kommer upp Jack", flinade hyresvärden, "vi hade en leverans i morse så vi har gott om för en gångs skull." "Jag går och avslutar källaren Ernie," sa Helmut och reste sig upp. "Nej grabben," sa Ernie till honom, "stanna och prata med din syster, hon är fortfarande i chock när hon ser ut." Vi tillbringade en fantastisk natt på puben och vi var alla lite berusade när tiden äntligen ringde.

Eva var trött, trött, full och väldigt glad, för att inte tala om att hon var väldigt kåt; "Jag har druckit Jack, du måste klä av mig Ja?". Det gjorde jag, ja alla utom hennes strumpor, och när jag tog av mig min egen utrustning rullade hon över och gick på knä och presenterade sin fina lilla underdel för mig. Nåväl, nu när jag var officer och därför en gentleman gjorde jag vad jag tyckte var trevliga saker med det, jag tror att hon gillade det jag gjorde, att döma av hur många gånger hon kom! Vi badade tillsammans följande morgon och trettio vi åt frukost på hotellet, allt skinande upp och redo att åka, jag bar min uniform som hade kostat mig mycket pengar, min mamma skulle följa med mig också, min bröder också, så vi staplade alla in i charabancen och anlände i moln av svart rök utanför Buckingham palace döda i tid. Det stod en rad uniformer som väntade framför mig, men när jag tillkännagav vem jag var för en flunky, blev jag snabbt förad till fronten och innan jag hann vara nervös leddes jag ut framför kungen.

"Kapten Jack Burton Sir," viskade flunky och kungen tittade på mig och log. "Du är en mycket modig man kapten," sa han. "Vi ger inte bort många av dessa du vet." "Nej herre", instämde jag, och han log igen när han klämde fast det lila bandet på min tunika, jag steg tillbaka och hälsade, men flunky viskade hastigt: "Framåt igen Kapten det finns fler ännu," och jag fick fyra medaljer till. ". Äntligen hade jag gjort klart och efter att ha hälsat steg jag tillbaka för att gå med i klanen igen, svetten rann av mig och det blev bara värre när en general, en jävla general hälsade mig.", "Han hälsar den blodiga medaljen." Vi var tvungna att stanna till slutet, och jag tappade räkningen på de gånger jag var tvungen att berätta hur jag vann den blodiga grejen, men den underbara Eva stod stoiskt bredvid mig och grep min hand hela tiden Sedan fick vi utstå oändliga koppar te med små gurkmackor innan vi till slut kunde klättra tillbaka på vagnen och köra hem.

"Tack och lov att det är över", sa jag och lossade min krage, men mamma tog betalt för den idén jag hade en medborgarmottagning ännu inte i kommunhuset! Klockan var sex innan allt var över och sedan det var tillbaka till mammor och chansen att sätta upp fötterna, mina bröder hade gått ner till krogen för en öl och när de kom tillbaka var det med Helmut som gratulerade mig varmt till min utmärkelse; "De säger till mig att Victoria Cross inte är en lätt sak att få Jack." "Alltför rätt kompis, gamla son, du måste ha haft en nittioprocentig chans att dö innan de ens överväger det." Sätt in Paul, följt av;. "Ja, och du måste bevisa att du har tagit bort allt sunt förnuft också." från Chris; "Jag har också goda nyheter", sa Helmut och drog fram ett par papper ur fickan; "Min utskrivning har hänt, jag är fri." Eva lät ett glädjeskrik och kramade honom, alla andra skrek ut och vi mobbad honom alla, tårarna av lycka rann nerför hans ansikte när han äntligen kunde skaka sig loss och han höll ett tal. "När vi lyssnade på herr Hitler fick vi höra att det var vår plikt att döda och döda igen, om vi själva dödades skulle vi hedras i döden, vi varnades att om vi blev tillfångatagna skulle du, engelsmännen visa oss ingen nåd." han stannade när hans röst hotade att brista; "Hur säger du Jack, hästgödsel?". "Bullshit", sa jag tyst och han nickade, "Ja tack, Bullshit, jag blev tillfångatagen och vet du vad soldaterna säger till mig?".

Vi väntade alla i tysthet; "De säger vill du ha en kopp te kompis?". Platsen utbröt i skratt Eva reste sig. "Jag kan bara säga vad jag känner, jag fick också veta att ni alla var monster, sedan möter jag den underbara Jack." "Åh Gawd, hon är blind", stönade Paul, men Eva skrattade och fortsatte. "För bara några månader sedan var vi fiender, nu ser jag fram emot att gå med i den här familjen, din familj med mitt bröllop, Jack och jag måste snart åka tillbaka till Tyskland, men vi kommer tillbaka hit, hit till er alla för att gifta er inför ni, ni är speciella människor." Mamma tog Eva i famnen och kysste henne, "Du är ett underbart husdjur, men kom hit, låt mig visa dig något, det är därför vi vann, se lagret där borta?".

"Ja jag förstår." "Tja, om du går förbi den på övervåningen på en buss så ser du vad någon målade på taket." "Mrs Burton, det här har jag sett, Ja, det är därför vi aldrig kunde vinna, Eva den sattes på där för våra bombplanspiloter att se." "Det står, Käre Adolf, du kan krossa våra fönster, men du kan aldrig krossa våra hjärtan." Vänligen läs från kapitel ett, det kommer att vara mycket mer meningsfullt..

Liknande berättelser