Låst inuti

Låst inne i Playboy Mansion och ingen utväg.…

🕑 16 minuter minuter Gruppsex Berättelser

När åttiotalet bar på började min vän Richs telefonverksamhet blomstra. Jag stannade med under resan och blev så småningom hans partner. Jag hade gått tillbaka till skolkvällarna på Rutgers för att avsluta min examen i elektroteknik.

Efter ett tag föreslog jag Rich att vi skulle utöka vår kärnverksamhet till att omfatta sofistikerade larmsystem. Det fanns ett växande behov av fler och bättre säkerhetssystem och vi hade kunskapen om hur vi skulle betjäna det behovet. Installation och underhåll av larmsystem var inte långt borta från att installera och underhålla telefoner.

Båda förlitade sig på liknande ledningar och strömförsörjningsscheman. Våra små men erfarna design- och installationsteam kunde snabbt anpassa sig till den nya satsningen. Våra produkter var toppmoderna och vi började blomstra exponentiellt. Snart körde vi båda matchande BMW 530 och levde det goda livet, relativt åtminstone. En av våra första produkter var ett ganska sofistikerat larmsystem som jag själv var med och designade.

Jag var oerhört stolt över denna nya produkt. Man utnyttjade det faktum att de flesta inbrottstjuvar inte går in genom ytterdörren. De flesta inbrott i företag involverade manipulering av antingen strömmen som går in i byggnaden eller själva larmet för att stänga av det.

Vårt nya system tog hänsyn till detta. Dörrarna till de företag vi installerade systemet i hade speciella lås. Dessa lås hölls i olåst tillstånd av små elektromagneter som drivs med strömförsörjning. Om det förekom något avbrott i strömförsörjningen, eller någon manipulering av larmet, skulle låsen återgå till sitt normala låsta läge.

Det enda sättet att låsa upp dörrarna var att knappa in en speciell kod, som skulle skicka ström från ett nödbatteri till en extra uppsättning elektromagneter, som sedan skulle låsa upp dörrarna. Den lokala polisen skulle också tillkallas automatiskt om strömmen avbröts och låsen som standard hade låst läge. Nödljus skulle tändas som drevs av sina egna oberoende strömförsörjningar. Under tiden satt de blivande inbrottstjuvarna fast inne och kunde inte låsa upp dörrarna med polisen på väg.

Det var ett sofistikerat system som integrerades fint med vårt avancerade telefonsystem. Vi hade goda skäl att vara stolta. På grund av den sofistikerade designen blev vi brett uppskrivna i olika säkerhetstidskrifter. Vår kundkrets växte och vår förmögenhet också.

Några av våra mer kända kunder inkluderar General Motors och IBM. Vi höll på att bli ganska kända inom säkerhetsområdet. Rich skulle stolt skryta om vår elitklient. Den klient Rich dock var mest stolt över var Playboy. Playboy hade bestämt sig för att köpa våra larm- och telefonsystem till både huvudkontoret på Michigan Avenue i Chicago och Playboy Mansion, som vid den tiden låg i närheten.

Rich hade åkt ut dit personligen för att övervaka installationen. Hugh Heffner var en slags idol för Rich, som han var för många killar. Hej alla killar som tillbringar dagen i en dräkt omgiven av kvinnor du måste beundra. Rich kunde träffa Heff, men kort. Han pratade fortfarande om det över ett och ett halvt år senare.

Så när någon på Playboy ringde och sa att de hade problem med systemet ville Rich gå tillbaka riktigt illa. Problemet var att Rich hade andra förpliktelser som han var bunden till kontraktuellt. Det enda alternativet var att skicka mig. Att skicka mig var det logiska valet ändå. Det var jag som designade det mesta av systemet trots allt.

Lika mycket som det skulle störa Rich att inte kunna träffa Heff igen, så var valet självklart. Problemet beskrevs för mig som att nödbelysningen tändes intermittent, utan någon uppenbar anledning. Jag visste att om det skulle bli några spänningsfluktuationer i systemet så skulle nödljusen utlösas.

Jag visste att det förmodligen var en defekt strömförsörjningskondensator. Jag var säker på att ta med extra strömförsörjning och andra komponenter som kan behöva bytas ut. Så när jag kom till O'Hare flygplats i Chicago den torsdagseftermiddagen var jag beredd på vad som helst. Det var verkligen inget jag inte kunde hantera. En förare som skickades över av Playboy-folket hälsade mig på flygplatsen.

Vi anlände till Playboys högkvarter mindre än en halvtimme senare. Jag eskorterades in och hälsades av Hugh Heffners sekreterare, Lois. Hon pratade i telefon men var glad att se mig. "Åh, jag måste gå, larmkillen är här." sa hon medan hon lade på luren. "Hej, jag heter Alan.

Jag hörde att du har problem med att nödljusen tänds periodvis," sa jag. "Ja, borta i herrgården. Lamporna tänds utan anledning alls. Jag vet att vi inte blir utsatta för inbrott." Hon skrattade. "Jag borde kunna fixa det enkelt nog." sa jag självsäkert.

"Jättebra, Heff kommer att bli glad att höra det." sa hon. "Var är Heff, av vägen? Jag skulle älska att träffa honom." frågade jag. "Åh, han är borta i New York en vecka.

Han kommer inte tillbaka förrän på tisdag." Fan, bara min tur. Jag kommer hela vägen ut till Chicago till Playboy samma vecka som Heff åker österut till New York. Jag antar att jag inte kommer att träffa honom.

Inget umgänge med honom och kaninerna i herrgården antar jag. "Jag tar dig över till herrgården om en minut och visar dig var allt är." sa Lois. "Inga problem. Ta dig tid." svarade jag. Vi satte oss i bilen och gick över till Playboy Mansion.

Det var en vårdag utanför när vi tog oss runt sidan till en serviceingång. Lois öppnade serviceingången och tog mig in till var larmboxen var placerad. Jag frågade här var knappsatsen fanns vid problem. "Knappsatsen finns inne på Heffs kontor." Hon förklarade.

"Kan jag få tillgång till den?" frågade jag. "Nej. Heff vill inte ha någon i herrgården när han är borta. Han har sina tjejer kvar där inne och han är väldigt beskyddande mot dem." svarade hon.

Fan, tänkte jag. Först får jag inte träffa Heff. Nu kan jag inte ens se inuti herrgården. Allt jag får se är inuti ett förrådsrum genom en servicedörr på sidan av herrgården.

Inga bra historier att berätta för killarna där hemma från den här resan. Jag behövde verkligen inte komma till knappsatsen. Jag skulle bara behöva det i en nödsituation och jag var säker på att jag skulle kunna byta ut strömförsörjningen samtidigt som jag höll strömmen på nätet så att det inte skulle finnas något behov av att återställa systemet. "Om du behöver mig till något så finns det en telefonautomat i hörnet.

Jag måste tillbaka till kontoret." sa hon innan hon gick därifrån. Jaja. Nej Heff, inga lekkamrater, jag kan inte ens gå in och använda telefonen om jag måste. Jag kände mig som en andra klassens medborgare. Lois gick tillbaka ut genom serviceingången och stängde dörren efter sig.

Jag gick genast över till larmboxen och började jobba. Jag öppnade lådan och kikade in. Jag hittade strömförsörjningen i fråga och verifierade defekten med en multimeter.

Jag gick till min utrustningsväska och drog ut den nya strömförsörjningen. Jag tog en ordentlig titt på det gamla nätaggregatet och märkte att det var monterat på väggen med spik istället för skruvar. Vilka idioter, tänkte jag. Jag tog fram en stor skruvmejsel och började bända bort det gamla nätaggregatet från väggen.

Det tog lite ansträngning, eftersom naglarna var långa. Jag tog tag i den stora skruvmejseln med båda händerna och drog mig tillbaka med all kraft. När jag gjorde det sprang plötsligt strömförsörjningen loss från väggen vilket gjorde att huvudkablarna plötsligt lossnade och blottade de bara ändarna. De bara ändarna berördes och skickade en regn av gnistor överallt.

Takljusen slocknade och nödljusen tändes. Jag insåg att jag hade sprängt en strömbrytare. Jag ställde mig tillbaka och tog in det hela.

Ingen skada trodde jag. Jag måste bara återställa strömbrytaren för att få strömmen på igen. Jag tittade runt i rummet efter brytboxen. Det fanns inte i rummet.

Jag skulle behöva gå till telefontelefonen och ringa Lois. Hon skulle behöva köra tillbaka och släppa in mig i herrgården för att komma fram till brytboxen. Ja, tänkte jag.

Jag kommer att få en rundtur i Playboy Mansion trots allt. Jag gick fram till servicedörren. Jag lägger min hand på vredet. Jag vände på den. Jag insåg att dörren hade låst sig när strömmen gick, precis som jag hade designat systemet för att göra.

Då gick det plötsligt upp för mig. Jag var inlåst i Playboy Mansion och det fanns ingen väg ut. Jag satte mig ner och funderade över mitt dilemma. Hur fan kan jag hamna i en sån här röra tänkte jag? Sedan insåg jag att det fanns hopp.

Polisen skulle automatiskt tillkallas snart. Jag vet, jag designade systemet. Under tiden tillbaka vid Playboys högkvarter på Michigan Avenue… ringer telefonen… "Hej, Playboy." Lois tar telefonen. "Hej frun, det här är polisen i Chicago.

Vi fick ett meddelande om att det var ett inbrott i Playboy Mansion. Vi kontrollerar bara att allt är okej." "Åh, oroa dig inte officer. Det är bara larmkillen som jobbar på larmet.

Jag uppskattar att du ringer officer, men allt är bra." sa Lois självsäkert. "Förlåt att jag stör dig frun. Gör bara vår plikt." "Tack officer. Ha en bra dag." "Du också frun." Jag satt där som den idiot jag är i ungefär en timme innan jag insåg vad som med största sannolikhet hände och att polisen inte skulle dyka upp trots allt. Det slog mig hårt.

Jag var verkligen inlåst i Playboy Mansion utan någon väg ut. Normalt verkar det som en bra sak förutom att jag sitter fast i ett förrådsrum. Jag började se mig omkring.

Jag kollade upp. Ah, en luftkonditioneringsventil. Allt jag behöver göra är att ta bort gallret och krypa igenom.

Sedan kan jag gå in i ett annat rum och hitta brytboxen. Det ser alltid så lätt ut på film. Jag hittade en stol att stå på och började ta bort gallret med en liten skruvmejsel. Efter att ha tagit bort gallret så hissade jag upp mig och in i ventilen. Det var tätt och lite dammigt men jag lyckades ta mig in.

Jag var tvungen att hitta den där brytboxen tänkte jag för mig själv. Jag kröp i vad som verkade vara en lång evighet genom den dammiga ventilen. Snart såg jag ljus genom ett galler. Jag kröp fram och kikade igenom. Det jag såg gav mig en utväxt i mina jeans så stor att den hotade att hålla mig fast i den här ventilen för alltid.

Jag kikade genom gallret och såg ungefär ett dussintal underbara unga kvinnor koppla av i en badtunna. Några av dem var topless. Jag blev så överraskad att jag slog i huvudet. "Aj!" sa jag ganska högt.

"Vad var det där? Hörde du något?" frågade en av tjejerna. "Titta där borta. Det är någon inne i ventilen!" sa en annan tjej. Jag fick reda på det.

Några av flickorna steg upp ur badkaret och tog sig över till ventilen. När jag tittade genom öppningen kunde jag se brösten guppa framför mina ögon. "Gör mig en tjänst och skruva loss det här gallret åt mig." Jag sade. Alternativet hade varit att jag försökte bryta igenom det.

"Vi har ingen skruvmejsel." Förklarade ett snyggt rött huvud. "Åh vänta, jag har en nagelfil. Kommer det att fungera?" frågade en annan snygg tjej. "Det borde göra susen." skrek jag genom gallret.

Tjejerna började skruva loss gallret med nagelfilen. På ett par minuter föll gallret på golvet. "Hjälp mig härifrån, snälla." Ett par tjejer tog mig i mina armar som jag lyckades sträcka fram.

Sedan släpade de ut mig. Det kändes riktigt bra när min hårda kuk gled längs botten av kanalen. "Tack." Jag sade. "Jag uppskattar det." "Vad gjorde du i ventilen?" frågade en anmärkningsvärt blondin.

"Det är faktiskt en lång historia." Jag förklarade, "Just nu måste jag hitta brytboxen. Är det någon som vet var brytboxen är?" Det blev ett ögonblick av tystnad. Du kunde höra en nål falla. "Kan du inte bo hos oss?" En av tjejerna frågade snällt. "Jag behöver verkligen få strömmen tillbaka." Jag förklarade.

"Kommer du inte med i badtunnan?" En väldigt het brunett med stora bröst frågade sött. "Ja, det skulle jag men jag tog inte med mig min baddräkt." Jag förklarade. Några tjejer fnissade.

"Det är inget problem." Sa en välformad brunett med stora bröst. Med det samlades tjejerna runt mig och började klä av mig. Jag blev uppslukad av ett hav av välformade höfter och stora bröst. Min nacke fick snabbt ont av att jag inte visste var jag skulle titta.

Jag blev sedan guidad över till den ganska stora badtunnan. Flickorna hade satt upp ljus runt den för att komplettera den svaga nödbelysningen. Det fanns glas vin och olika brickor med hors d'oeuvres i sikte. "Wow, det här vattnet är varmt." sa jag när jag fick hjälp.

"Du ser ut som om du behöver massage. Stackarn sitter fast i den där otäcka ventilen." En av flickorna observerade korrekt. Några av tjejerna började massera min nacke och axlar.

Det kändes fantastiskt efter att ha varit i den ventilen. Jag kunde känna bröstvårtor mot min rygg när tjejerna arbetade på mig. Plus att min nacke fick ett träningspass av att vara omgiven av kvinnor, så massagen kändes bra.

Jag plockade en särskilt storknuten blondin ur vattnet och satte henne på kanten av badkaret. Hon såg god ut så jag bestämde mig för att ta reda på om hon var lika god som hon såg ut. Visst, min tunga bekräftade mina misstankar när jag använde den för att smeka hennes översvämmade läppar och klitoris.

Hennes stön ökade i intensitet när hennes fötter guppade i vattnet och skapade vågor runt min kropp. Efter att jag var klar med blondinen kom ett vackert rött huvud förbi mig och tog tag i mina händer. Hon ledde mig med sig medan hon backade upp sig mot badkarets kant och lutade sig framåt. "Åh, det känns så bra här med vattenstrålarna som träffar min fitta! Mums." Hon kurrade. Min kuk stod på uppmärksamhet när hon lutade sig framåt och tog min lem i sin hand.

Hon strök den med fasta drag medan hon retade huvudet med sina läckra läppar och mjuka tunga. Jag kunde säga att hon hade gjort detta tidigare, eftersom hon var ganska skicklig. Precis innan jag sköt min last höll hon ett stadigt tag i mig på ett sätt som stoppade min orgasm. Hon bytte sedan plats med en het brunett som hade undrat över. "Åh, ta mig bakifrån, snälla." sa hon medan hon böjde sig över kanten på badtunnan.

Hon hade tagit platsen där det röda huvudet var, precis framför vattenstrålarna. Medan vattenstrålarna sköt stadiga strömmar av varmt vatten mot hennes klitoris, böjde jag henne över och fingrade hennes snäva öppning. Hennes stön och kroppsrörelser visade att hon njöt av varje minut. Jag tog sedan min översvämmade lem och körde den upp och ner i sprickan på hennes mjuka rumpa kinder medan jag lutade mig framåt och ställde mig mot badkarets kant. Jag förde kraftfullt in min kuk i hennes väntande fitta och började stöta.

Våra rörelser i vattnet satte upp stadiga vågor i badkaret. Snart träffades vi när de andra tjejerna tittade på. Efter några mer lekfulla lekar i vattnet med tjejerna satte vi oss alla tillbaka i badkaret och slappnade av. Vi tillbringade resten av kvällen med att smutta på vin och äta hors d'oevres.

Det var en mycket trevlig tid. Plötsligt hörde jag dörren öppnas. "Ha, jag visste att du höll på med något!" Det var Lois, "Vänta tills jag säger till Heff, han kommer att bli arg." "Jag kan förklara." Jag började, "Jag försökte bara hitta brytboxen." "Nej egentligen, det var han." En av flickorna förklarade: "Allt är vårt fel. Vi fick in honom i badkaret." "Ja, verkligen. Det var vi.

Snälla, berätta inte för Heff." En annan tjej lade till. "Tja, jag vet inte…jag antar att jag inte behöver det om det du säger är sant." sa Lois. "Verkligen, varje ord." Jag sade. "Varför följer du inte med oss ​​i badkaret?" En av tjejerna föreslog. "Åh, jag vet inte." sa Lois.

"Åh, kom igen. Det ska bli kul." Jag följde med de andra vid det här laget. "Ja, jag antar att jag kunde." sa Lois. Med det tog hon av sig kläderna och hoppade in, hennes fulla barm guppade upp och ner i vattnet när hon rörde sig.

"Åh, det här känns bra." Hon sa. "Gör det inte." Jag kom överens. Vi tillbringade alla resten av kvällen med att leka i badtunnan.

Senare på kvällen visade Lois mig var brytboxen och knappsatsen var. Jag avslutade mina reparationer av larmsystemet. Efteråt kramades vi alla och kysstes hejdå. "Du kommer tillbaka och besöker oss, hoppas jag." sa Lois mjukt. "Med lite tur kommer larmet att gå igen." Jag sade.

Med det steg jag in i bilen när föraren tog mig tillbaka till O'Hare. Måndagen därpå när jag kom tillbaka till jobbet var alla angelägna om att få veta om jag fick träffa Heff. "Nej, Heff var utanför stan." Jag sade. "Ha. Jag antar att vi inte alla kan ha tur som jag själv." Rich skröt.

Ja, jag antar att vi inte alla kan ha tur. Jag skulle ha berättat för dem vad som hände, men de skulle förmodligen inte ha trott mig. Nåväl. Senare. juni;..

Liknande berättelser