Ta fram det

Du tar ut det ur mig, det glupska djuret som ler av försiktighet, varelsen som följer din omisskännliga doft. Handflatan som njuter av ditt rop från sticket, fortfarande darrande från min handflata tryckt på ditt nakna kött. Punktskriften höjd längs din kropp, gåskött noggrant avläst med tungan, memorerande den ena smaken efter den andra, tålmodigt närmar sig stigen som glittrar, droppar mellan dina vidöppna ben.

Du tar ut det ur mig, den begärliga vargen som förföljer dina feromoner som krullar i luften som en osynlig helix, doften av det som tillhör mig och ingen annan. Läpparna som rör sig upp i nacken och viskar att du bara är mina de fyra bokstäverna vi känner väl, förstärkta när de drivs djupt in i dig. Mantlade i din vridande form, utsträckt med varje påskyndad stöt, blir rop och morrar omöjliga att urskilja, yttranden från frisläppta djur som skriker till en salig glömska som alla andra skulle misstaga som hotfulla.

Du tar alltid fram det för mig, vissheten om att en varg, omättlig och beskyddande, ägande och öm, för alltid bor inom.

Liknande berättelser