Vickys vedergällning - Kapitel sex

Mrs Brown får smisk av dottern till en ex-elev…

🕑 22 minuter minuter Dask Berättelser

Mrs Brown gick uppför stigen till huset. Hon kollade husnumret och det stämde. Nummer sex, vilket ironiskt nog var hennes lyckonummer.

Mrs Brown undervisade i en sjätte klass högskola för flickor där hon hade varit formlärare och på interneringsdagen hade gett sex av de bästa med sitt utbud av käppar till så många av eleverna. Därav hennes tycke för nummer sex som för henne hade en så fin klang. Idag var nummer sex inte så bra.

Hon påminde sig själv om att hon var här eftersom hon för två dagar sedan försökte parkera på den lokala butiksparken. Hon hade inte varit tillräckligt uppmärksam och körde på en annan bil. Hon hade tagit sig ut för att titta men såg inga skador på någon av bilarna så hon ryckte på axlarna och gick tillbaka in i sin bil och parkerade bredvid bilen hon hade kört.

När hon kom tillbaka laddad med shopping såg hon lappen på sin bil. Det var från ägaren till bilen som hon hade kört och sa åt henne att ta kontakt på telefonnumret på lappen för att diskutera hur hon hade repat bilen. Någon annan blev vittne till det och hade berättat för ägaren vilken bil som var ansvarig och beskrivit föraren.

Mrs Brown hade alltid lärt sina skolflickor att vara ärliga och därför tog hon kontakt per telefon som begärt och efter en kort diskussion gick hon med på att träffa ägaren för att få se skadan. Det var därför hon gick uppför stigen. Mrs Brown var sextiofem år gammal och hade gått i pension några år tidigare. Hon saknade undervisningen och även om hon skulle ha velat ha fortsatt sa kommunfullmäktige att hon var tvungen att gå i pension och det gjorde hon. Det var mitt i sommaren och Mrs Brown bar en ärmlös blommig klänning med låg halsringning för henne men tillräckligt hög för att förhindra oönskade blickar från männen, och med en fåll strax ovanför knäna.

Hon hade bara ben och bar sandaler. Hennes hår var axellångt och hängde fritt och även om det var grått nu hade hon inget emot det eftersom det fick henne att se desto mer mogen ut. Hon ringde på dörren och när dörren öppnades tittade hon på en flicka hon satte på inte mer än artonåring som hade långt blont hår och hade en ljusröd västtopp och svarta shorts.

Det var sommar och så bara ben var grejen för henne också. Mrs Brown tittade försiktigt på den unga damen som hade en bländande blick i ansiktet och sa, "Hej. Jag är Mrs Brown." Den unga damen nickade och sa kort: "Kom in" och pekade mot det bakre rummet. Mrs Brown gick in till matsalen och såg sig omkring och blev förvånad över att ingen annan var där och så hon vände sig om och tittade på den unga flickan.

"Ehm, fröken?" frågade hon. Den unga flickan förblev kort och svarade: "Lauren. Jag heter Lauren." Mrs Brown var fortfarande försiktig eftersom hon hade förväntat sig någon som var mycket äldre än denna unga dam.

"Ehm, är det din bil, erm, Lauren." Lauren nickade med sina läppar och såg spänd ut. "Ja, det är det. Du repade den och jag måste betala för reparationen." Mrs Brown svalde hårt.

Hon tyckte Lauren var ganska abrupt men var van vid det från sin lärartid när hon handlade med flickor som hon var på väg att straffa som kände att de var felaktigt anklagade och var argumenterande. Det var de åtminstone tills de tog av sig trosorna. Hur som helst, Mrs Brown visste att hon var på bakfoten här och frågade så enkelt: "Ska vi ta en titt på bilen?". Lauren nickade på huvudet och sa bestämt men välvilligt, "Okej. Följ mig." Lauren ledde vägen genom korridoren, in i köket och sedan ut genom en sammankopplande dörr in i garaget.

Mrs Brown log när hon följde efter Lauren. Hon såg att hon var en smal tjej och med ganska vackra ben. Hon tyckte att hon såg ut som Vicky och funderade för sig själv om detta kunde leda till smisk. Hon var nu ganska van vid att bli smisk som hon var van vid att vara uppe i skolan och av tjejer som inte var så mycket äldre än flickorna hon smiskade och slog i skolan och skulle förmodligen föredra det framför att behöva betala för eventuell skada.

Medan hon tvivlade på att hon skulle få smisk tittade hon på Laurens snälla rumpa hade tonade ben och fint hår. När de kom till garaget pekade Lauren på repan. Mrs Brown tittade men var inte övertygad om att den hade funnits där när hon tittade.

Hon undrade om Lauren ljög och frågade: "Hur vet du att det var min bil eftersom det inte finns något av min färg på repan?". Lauren svarade kortfattat, "En kvinna sa till mig att hon såg dig försöka parkera och körde på min bil. Hon sa att du tittade och när du såg repan tittade du dig omkring för att se om någon såg dig och när du trodde att ingen hade parkerat den bil och gick in till affärerna.

Den här kvinnan kollade dock och såg repan och berättade för mig." Mrs Brown tänkte ett ögonblick men var fortfarande osäker eftersom hon verkligen inte trodde att hon gjorde den här repan. När hon tittade på Lauren stammade hennes tankeprocess när hon såg att Lauren lutade sig framåt och torkade av något från bilen och samtidigt såg fru Brown ner framsidan av sin västtopp och såg att Lauren inte hade behå på sig. Hon hade inte märkt det tidigare men hade nu full koll på Laurens ganska fylliga och kyssbara bröst. Lauren fångade Mrs Brown titta på sina bröst och log för sig själv.

Hon var van vid att män i alla åldrar tittade på hennes bröst, särskilt när hon inte bar behå, men det här var första gången en kvinna i denna ålder såg så självklart ut. Men hon stannade lutad framåt och räknade med att hon skulle fånga fru Brown på ett oväntat sätt på det här sättet. Efter ett par ögonblick bestämde sig Lauren för att skämma ut Mrs Brown och sa rakt ut: "Rapan är där borta", vilket gjorde det tydligt att hon såg Mrs Brown titta på sina bröst. Lauren fick den reaktion hon ville ha när hon såg Mrs Brown b och sa: "Ehm, err, förlåt, ja, såklart." Mrs Brown försökte återhämta sig, "Kan jag se lappen du lämnades kvar?". Lauren svarade snabbt, "Det var inte en lapp.

Kvinnan var kvar när jag kom tillbaka. Det verkar som om jag kom tillbaka bara en minut efter att du parkerat din bil och kvinnan höll på att handla i bagaget. Hon kom till mig och berättade för mig." Mrs Brown trodde fortfarande inte att det var hon och undrade om Lauren ljög.

"Förmodligen har du namnet på kvinnan om hon är ditt vittne?" Mrs Brown undrade om den unga damen hade varit smart nog att få ett namn. Lauren svarade, "Självklart har jag hennes namn ifall det går till domstolen." Det snabba svaret skakade fru Brown men hon försökte inte visa sin förvåning. "Vad heter hon", frågade hon. Lauren gick till bordet och tittade på ett papper. "Mrs Paterson", läste hon upp.

"Fy fan", tänkte Mrs Brown eftersom det kanske fanns ett vittne. Sedan påminde hon sig själv om att hon fortfarande inte trodde att hon hade orsakat repan. "Har du antecknat tiden?" frågade sedan fru Brown. Lauren tittade igen på papperet och tittade upp och sa: "Elva-femton." Mrs Brown visste att det var rätt tidpunkt och började undra hur hon skulle kunna undvika att acceptera att det var hon om det fanns ett vittne. Lauren såg oroligheten i Mrs Browns ögon och för att ytterligare orolig frågade hon obehagligt: ​​"Tyckte du om att titta på mina bröst?".

Mrs Brown säng och svarade stamande, "Ehm, åh, jag är ledsen. gjorde jag?" Hon visste direkt att hon inte borde ha ljugit och kom ihåg hur hon alltid tillrättavisade tjejerna i skolan för att de ljugit. De fick ett frihetsberövande för säker och ganska ofta var tvungna att delta i en bestraffning session i hennes studie för en smisk eller om en återfallsförbrytare käppen. Ändå var det länge sedan. "Du ska inte ljuga, mrs Brown.

Det är väldigt fel och jag såg dig definitivt stirra på mina bröst. Erkänn det nu," krävde Lauren. Mrs Brown såg att det här verkligen inte gick särskilt bra. "Förlåt," sa Mrs Brown och erkände att hon hade ljugit. Lauren tryckte, "Vad hände med dig om du ljög i skolan?".

"Vad menar du?" frågade fru Brown med en chockad röst. Lauren svarade: "Min mamma sa till mig när hon var i skolan att hon skulle få smisk om hon ljög och om hon blev ertappad med att ljuga två gånger i veckan fick hon käppen. Jag gissar att eftersom du är äldre än min mamma skulle straffet ha blivit jämnt värre.". Mrs Brown kom ihåg vad som hade hänt med flickorna som ljög när hon gick i skolan även om det inte var så annorlunda från när hon var lärare. "Inte riktigt, Lauren.

En smisk eller käppen för en repris var alltid ganska standard." Mrs Brown tillade inte att straffen hon gav skolflickorna utan tvekan var hårdare än normen när Laurens mamma gick i skolan eftersom hon ansåg att ljuga var ett särskilt dåligt brott och medvetet gjorde straffet på den hårda sidan. Lauren knep ihop läpparna innan hon sa med direkt tonfall, "Ja, om en smisk var standard och du ljög så kanske du borde få en smisk." Mrs Brown blev chockad över kommentaren och undrade om Lauren var medvetet oförskämd men gav efter när hon såg den irriterade blicken i Laurens ansikte. Det var inte elakhet, bestämde fru Brown.

Det var trots allt Laurens bil som var en repa och hon hade ett vittne som pekade finger åt henne. Kanske hade hon missat repan när hon tittade? Ännu värre, hon stirrade på Laurens riktigt sexiga dekolletage och ljög sedan om det så det var två saker och så i skolan skulle ha förtjänat käppen och inte bara en smisk. I själva verket skulle det ha tjänat sex av de bästa på skolflickornas barbotten. Det var det där sextalet igen, fru Brown tänkte rysande eftersom det den här gången skulle vara hennes underdel som skulle vara på den mottagande änden av käppen.

Mrs Brown visste att hon hade fel men å andra sidan var det inte bevisat att hon repade bilen medan hon å andra sidan inte kunde förneka att hon stirrade på Laurens dekolletage. Men vem skulle inte göra det, frågade hon sig själv eftersom Lauren var en attraktiv ung dam med en härlig figur och en av de där ack så erotiska, "gör som jag säger annars", röster som var precis som Vicky, påminde Mrs Brown sig själv. Samma Vicky som hade slagit henne så ofta redan och var tvungen att slå henne igen varje gång hon förtjänade det. Tanken studsade runt fru Browns huvud. "Nästa gång hon förtjänade det." Det behöver inte vara Vicky som bestämmer sig för att hon förtjänar att få smisk, resonerade hon.

Om det accepterades, vilket det var, att Vicky kunde fatta det ensidiga och obestridda beslutet, varför inte Lauren? Det var precis som när hon var lärare i skolan och bestämde sig för att en av skolflickorna behövde disciplineras. Det var inte en hel diskussion om huruvida det var rättvist eller inte, men det var bara ett beslut som Mrs Brown tog och förväntade sig att det skulle accepteras. Så kanske samma sak borde hända här? Kanske Lauren borde ha rätt att fatta det obestridda beslutet?. Mrs Brown gick igenom fakta igen.

Hon träffade Laurens bil och även om hon inte såg repan kanske hon missade den. Visst fanns det ett vittne och idag var repan där. För det andra stirrade hon på Laurens ack så vackra bröst och ljög sedan om det.

Så när hon satte det i ett sammanhang gjorde hon två saker som var fel, åtminstone en mer än sannolikt och den andra absolut. Hon hade disciplinerat flickor i skolan baserat på mindre än så och en sak som Vicky hade lärt henne var skolflickans perspektiv och hur orättvis en lärares ensidiga auktoritet kunde vara. Så hon kanske borde acceptera den ståndpunkten och följa vilket beslut Lauren än tyckte var korrekt, oavsett om det var rättvist eller inte, rätt eller fel? Slutligen påminde hon sig själv om att Vicky hade visat henne att hon hade fel när hon disciplinerade henne den gången och utan tvekan hade hon också fel vid så många andra tillfällen när hon disciplinerade sina skolflickor när de inte hade förtjänat det. Det höll på att stå klart för henne att hon skulle be Lauren att fatta beslutet om vilken vedergällning hon tyckte var rätt. Precis när Mrs Brown tänkte igenom vad hon skulle göra ringde telefonen.

Lauren svarade och det var helt klart hennes styvmamma. Mrs Brown hörde ena sidan av samtalet. "Ja, Mrs Brown är här… Hon förnekar att hon repat bilen trots att jag har ett vittne… Visst, jag skulle kunna ringa försäkringsbolagen men då förlorar jag min bonus utan skadeanmälan och premien är tillräckligt hög redan kl.

min ålder så det är inte rättvist… Hon har inte varit oförskämd, åh, förutom när jag lutade mig framåt stirrade hon på mina bröst och sedan förnekade det… Jag minns att du sa att när du gick i skolan skulle du skaffa käppen för att ha betett sig illa två gånger på en dag och det har hon gjort bra… Jag är vid vettet eftersom jag tror att hon gjorde det men hon säger hela tiden att hon inte gjorde det… Ja, okej, jag måste ring försäkringsbolaget fast det kommer kosta mig men jag har inget val… Ja, hejdå mamma." Medan Lauren lade telefonen på bordet bet Margaret sig i läppen innan hon sa: "Titta, jag kanske var lite bråttom. Självklart tror du starkt att jag gjorde det men det är bara en liten repa och din bil hade andra repor. Finns det där. något alternativ du tror kommer att fungera?". Lauren tittade noggrant på Mrs Brown innan hon svarade: "Kanske min mamma fattade rätt.

Om jag var läraren och du var skolflickan så skulle du ha fått en smisk och käppen." Mrs Brown ryckte till men visste att det var sant och påminde sig själv om att även om hon var läraren så skulle hon helt enkelt ha bestämt sig för straffet och inte haft en lång diskussion om det. "Det antar jag", sa hon tveksamt. Lauren kände hur fru Brown ändrade attityd och bestämde sig för att göra antaganden genom att säga: "Jag har ingen käpp men jag har en hårborste att slå dig med." Mrs Brown visste att det var rätt att hålla med. Hur som helst, hon såg den irriterade blicken i Laurens ansikte och hennes ganska sexiga flammande ögon och tänkte hur vacker hon var och såg sedan hur Lauren hade händerna på höfterna och tänkte hur dominant hon såg ut och tittade sedan på hennes ben och föreställde sig själv tvärs över henne bara lår och nästan utan att tänka efter sa: "Okej, Lauren, vad du än bestämmer dig för." Lauren flämtade eftersom hon aldrig hade förväntat sig att en kvinna som Mrs Browns ålder faktiskt skulle acceptera att bli smisk av en tonåring även om hennes mamma med säkerhet hade förutsett att hon skulle acceptera smisken. Hur som helst, Lauren satte igång och gick fram till sidoskåpet och tog upp en paddelhårborste med trärygg ur den översta lådan innan hon vände in en matstol i rummet och satte sig.

Hon pekade med ett finger mot Mrs Browns midja och beordrade: "Lyft fållen på din klänning ovanför midjan och ta av dig dina trosor och lägg dem på bordet och gå sedan över mitt knä." Mrs Brown var redan försonad med smisken och hade trots allt blivit slagen av Vicky och andra unga damer så många gånger att det inte längre verkade malplacerat att gå över knäet på en artonåring. Det var återigen vedergällning för det antal gånger hon hade slagit skolflickorna under så många år och så när hon höjde fållen på sin klänning över midjan och klev ur trosorna kände hon sig återigen precis som en av sina stygga skolflickor. som hon gjorde när hon gick över Vickys knä.

Hon började till och med känna samma fladder av upphetsning som hon var van vid att flyga runt sin fitta när hon förberedde sig på att bli smisk av Vicky och visste att det var hennes normala reaktion. Hon tvivlade på att Lauren skulle ge henne en orgasm och antog att detta skulle vara en ordentlig disciplinsmisk men det verkade inte dämpa hennes upphetsning. Hon svalde när hon tittade på Laurens bara knä och lättade sig nedåt och vilade sin fulla tyngd på Laurens så mjuka och sexiga lår och log mot närbilden hon så älskade av baksidan av benen på flickan som skulle slå henne.

Som alltid älskade hon de där få ögonblicken innan en smisk när hon kunde njuta av synen av baksidan av de benen och hennes egna ben som dinglade på bortre sidan, med vetskapen om att hennes rumpa var helt oskyddad och att det att vara så undergiven tände henne även med kunskapen. att hon otvivelaktigt mycket snabbt skulle förminskas till tårar. Lauren log när hon såg fru Brown förbereda sig för smällen. Det var ett ögonblick av chock när hon, efter att ha tagit av sig trosorna och med klänningen upphöjd över midjan, tittade på Mrs Browns hårhög och var säker på att den var fuktig och såg ut precis som hennes egen hårhög var fuktig när hon läste en särskilt sexfylld sida eller två i en bok. Hon undrade om Mrs Brown var upprörd av utsikten att få smisk när hon såg hur hon lättade ner sig över sitt knä och sänkte sin fulla vikt och bara mage över sina egna bara lår.

Hon trodde dock inte att det var troligt och tanken gick över. När Mrs Brown väl hade lagt sig över hennes knä lade Lauren sin handflata på botten och gned i cirklar. Hon hade sett en av hennes vänners äldre bröder få smisk bara några dagar tidigare och även om hon inte hade förväntat sig att en pojke på tjugoett skulle bli smisk av sin styvmamma inför flera av hans systrars vänner som nu verkade praktiskt taget normalt eftersom hon hade en kvinna på sextiofem i sitt eget knä.

Hon gav ett ondskefullt leende när hon höjde sin hand och förde ner sin öppna handflata med ett plask på Mrs Browns bara nedre kind och utan att tveka landade smisk efter smisk på omväxlande botten kinder och vände både botten kinderna djupare och djupare nyanser av rött. Mrs Brown hade förstått efter att ha blivit smisk av flera unga damer att att vara ung inte betydde att de inte kunde smiska hårt och i själva verket verkade det motsatta vara fallet. För att vara rättvis var hennes enda upplevelse av att bli smisk av flickor i Vickys ålder eller yngre, men hon hade blivit tårögd varje gång och förväntade sig att inget mindre skulle hända idag. Lauren fortsatte att landa smisk efter smisk utan att behöva någon paus i de ihållande smisken och när hon hörde Mrs Brown flämta högre och högre så det släppte hennes eget adrenalin och hon upptäckte att hon smällde hårdare och hårdare i ryggen. Lauren kom ihåg hur hennes vänners mamma tycktes vänta tills hennes styvsöners rumpa hade en djupt rödaktig nyans som Lauren kom ihåg var en ganska vacker färg innan hon ändrade smiskmönstret och landade smisk efter smisk på samma underkind ett dussin gånger innan hon gjorde samma sak till den andra nedre kinden tills båda nedre kinderna var djupt röda.

Mrs Brown kämpade på medan smisken fortsatte precis som hon alltid gjort när den stickande känslan intensifierades. Hon kämpade ännu mer när smisken upprepades på samma nedre kind och medan hon hoppades att Lauren skulle vila då och då var hon van vid att de unga flickorna som smiskade henne inte vilade alls. Som alltid påminde hon sig själv om att hon brukade vila men det berodde på att hennes hand sved men hon visste att det gav tjejerna tid att återhämta sig.

Hon kom ihåg att hon hörde två flickor som hon regelbundet straffade prata om att de var glada över att hon slutade så att de kunde njuta av den undergivna ställning de faktiskt tyckte om att uppleva. Det hade lärt Mrs Brown att slå flickorna utan att stanna och det var då hon insåg att straffet var mycket hårdare på det sättet och även om hennes hand sved mer var det vad hon gjorde mot de två flickorna varje gång hon slog dem efter det. Lauren gjorde samma sak som Vicky och hon undrade till och med om båda var vana vid att ge smisk eller om de precis hade lärt sig konsten. Vad det än var visste Mrs Brown att hon inte var långt ifrån tårarna när det sveda mer och mer av ett grepp om henne.

Lauren hörde de första snyftningarna från mrs Brown och kände att det var dags att använda hårborsten som hon tog upp, knackade en gång på varje nedre kind, och när hon hörde flämtandet av fruktad förväntan lyfte hon upp hårborsten och tog ner den med ett smäll på Mrs Browns redan mycket röd botten. Mrs Brown visste att hårborstens tappkran var förvarningen för den ännu mer smärtsamma delen av smisken och när smisken landade på omväxlande bottenkind kunde hon inte sluta gråta och släppa ut höga snyftningar genom flämtande andetag. När smisken fortsatte visste hon att hennes ögon fylldes av tårar som rullade ner för hennes ansikte och dribblade ner på golvet. Smärtan var lika intensiv som vanligt när hårborsten användes på hennes rumpa, men hon erkände att med tanke på hur många gånger hon utan tvekan slog sina skolflickor för saker de faktiskt inte gjorde, på det hela taget var vedergällningen välförtjänt även om fel vid detta speciella tillfälle.

Lauren såg att Mrs Browns underdel var en ljuvligt mörkröd färgad med blå blåmärken som var mycket intensivare än hennes vänners bröders rumpa hade varit och så visste hon att hon hade gett Mrs Brown en mycket allvarlig smisk och bestämde sig därför för att det var dags att sluta. Lauren tittade på baksidan av fru Browns huvud medan hon gnuggade sig i ryggen och antog att alla tankar på upphetsning för länge sedan skulle vara borta. När hon gnuggade Mrs Browns underdel och gnuggade ner baksidan av hennes ben märkte hon att Mrs Brown släpade upp benen och när hon gjorde det gnuggade hon sina inre lår.

Det var med fullständig och oväntad förvåning som när Lauren drog med fingrarna längs Mrs Browns fittläppar, upptäckte hon att de inte bara var lika fuktiga som hennes egna efter att hon onanerat i sängen utan att Mrs Brown stönade som om hon var nära att komma. Fortfarande chockad men angelägen om att förstå hur Mrs Brown verkligen mådde, hon fortsatte att köra fingrarna upp och ner på de blötare och blötare fittläpparna och lyssnade när Mrs Browns erotiska flämtningar blev högre och djupare tills hon släppte ut en lång erotisk flämtning som återigen bara var som kumning när man onanerar. Mrs Brown kände hur Lauren gnuggade på baksidan av hennes ben och kunde som vanligt inte sluta med att sära på benen och vinkade den unga damen som slog henne för att dra fingrarna längs hennes fittläppar med vetskap om att de var så blöta.

När Lauren gjorde exakt det hjälpte Mrs Brown känslan och tappade hennes rumpa även efter att Laurens fingrar kantade in i hennes fitta. Hon hörde sig själv säga erotiskt, "Ja… ja… ja," tills hon gav ut en lång okontrollerad erotisk flämtning när hon kom med en explosiv orgasm. Lauren fortsatte att gnugga Mrs Browns botten när hon sakta satte sig ner och återställde sitt lugn eller åtminstone så mycket lugn som hon troligen skulle uppnå eftersom hon fortfarande låg framskjuten över sitt knä. Det fanns till och med tanken på att slå henne igen, men Lauren visste att det skulle gå för långt med tanke på att hon precis hade slagit en kvinna över tre gånger hennes egen ålder. Kom ihåg, för bara två veckor sedan hade hon smiskat sin styvmamma efter ett gräl men när hon av misstag hade kört fingrarna längs sin styvmammas fittläppar var de inte fuktiga.

Lauren tänkte också på hur hon hade använt samma hårborste med träbaksida på sin styvmammas underdel, även om hon inte lämnade blåmärkena hon hade kvar på Mrs Browns botten. Nästa gång fast hon kanske och var säker på att det skulle komma en nästa gång för hennes styvmamma och nu hoppades hon att det skulle bli en nästa gång för Mrs Brown. Lauren kunde dock inte vänta med att berätta för sin mamma att det hon hade räknat med skulle hända faktiskt gjorde.

Hon skulle älska att vara den som förklarade för Mrs Brown att vittnet, Mrs Paterson, faktiskt var hennes styvmamma som också var en före detta elev till Mrs Brown och en av flickorna som var så ivriga att bli disciplinerad av henne. Hon undrade om Mrs Brown insåg att de där flickorna var förälskade i skolflickor och efter att ha fått smisk gick hon på toaletten och onanerade. Lauren hade fått veta allt detta av sin styvmamma och ville därför skämma ut fru Brown genom att berätta allt detta för henne men visste att hennes styvmamma skulle komma hem ganska snart och själv berätta för fru Brown. Hon kunde inte vänta.

Fortsättning följer…..

Liknande berättelser