Jennys straffbrev prövning - finalen

Jenny går över moderns varv igen…

🕑 21 minuter minuter Dask Berättelser

Nu var det dags att ringa till sin mamma, även om den gamla Jenny vid det här laget kom tillbaka, lippig, otänksam och ganska arg över att hennes mamma hade tagit på sig den extra käppen utan att ens berätta för henne att hon skulle förvänta sig det. Hennes mamma svarade, och Jenny sprängde genast iväg, "Hur vågar du mamma, och ber henne att täppa mig igen, och hon lade till, jag har precis fått tolv slag till mamma, tolv, och allt är ditt fel." Hon gnällde ett tag och var medveten om att hennes mamma inte hade sagt något. Det var inte bra, så hon slutade. "Har du slutat älskling?" hennes mor frågade: "För att jag tror att du har ett annat brev till mig?" "Mamma", exploderade mrs Howe, "jag tror inte att du lyssnar på mig.

Jag har blivit käpp igen." "Jag vet älskling, och du kommer att få smisk igen." "Du skämtar mamma," sköt fru Howe tillbaka och njöt inte av ännu en resa över mammas knä även om hon visste att hon skulle acceptera det. Hon kunde helt enkelt inte kontrollera sin tunga och var på väg att be om ursäkt när hennes mamma sa rakt ut: "Pass dig kära du, men du måste lämna tillbaka brevet någon gång så om jag inte skriver under det kommer du att få ytterligare tolv slag plus extras. " och sedan la hon på. 63-åringen skrattade och visste att hennes dotter kommer att ringa tillbaka väldigt snart.

Hon blev inte besviken. Mrs Howe stod där och stirrade på sin telefon. Snabbt insåg hon effekten av vad hennes mor hade sagt som en direkt följd av hennes elakhet.

Mrs. Denver skulle käppa henne igen. Inte så dum tanke, men då skulle hon bli tvungen att bli käpp varje dag tills hennes mamma skrev under hennes brev. Det skulle vara alldeles för smärtsamt. Hon hade inget annat val än att underkasta sig sin mammas smisk.

Hur som helst, vid närmare eftertanke var det så välförtjänt eftersom hon hade varit oförskämd mot henne. Långsamt slog hon igen och efter fem ringningar svarade hennes mamma. "Ja?" är allt hon sa.

"Förlåt mamma", sa en nu försonlig fru Howe. "Kan jag komma över nu mamma. Snälla." "Att bli smisk kära?" "Ja mamma, för en smisk." "Är du säker på att du inte vill lämna det en dag eller så? Jenny ville bara bli av med det så tog ett djupt andetag och svarade: "Kan du smiska mig idag mamma, snälla?" "Ok älskling, men låt oss säg i eftermiddag, klockan 6?" Jenny var inte nöjd med det, men såg inget att vinna längre. "Tack mamma, vi ses vid 6-tiden." "Självklart älskling, jag" Jag ska ha stolen och hårborsten redo för dig." Minnsen av hårborsten fick Jenny att rysa men hon fick bara ett svagt, "Tack mamma." Jenny lade ifrån sig telefonen och undrade hur hon skulle spendera nästa några timmar.

Det gav henne tid att tänka efter att hon anade, om smällen hon kommer att få. Tillbaka hos mormor ringde det på dörren. Det var Olivia.

"Hej mormor," sa 17-åringen lätt. "Hej kära, kom in!" Mormor och Olivia gick in till vardagsrummet. Mormor tittade på sitt 17-åriga barnbarn och väntade på att hon skulle tala.

"Jag är ledsen att jag ljuger för dig mormor." "Du fick smisk för det, så du betalade peppen nalty." "Jag antar, men det fick mig att tänka mormor, på disciplin du vet." "Verkligen?" Farmor blev verkligen förvånad. Hon visste inte, kunde inte veta, att Olivia var förbannad på att hennes mamma fick smisk och av smisken hon hade fått. "Ja mormor.

Jag tror att det gjorde mig bra du vet." "Det är tänkt älskling", sa farmor försiktigt. "Ja, så jag undrade om jag skulle få smisk i framtiden när jag får ett brev från Akademien och även när jag är stygg." Hon trodde att hennes mormor skulle göra motstånd och säga åt henne att prata med sin mamma. Men svaret var inte alls vad hon förväntade sig. "Vänta lite kära jag trodde att din mamma slog dig om du blev disciplinerad på akademin." Olivia insåg att hon hade gjort ett dåligt misstag.

Hon hade glömt att mamma berättade för alla att hon redan slog henne när hon tog hem ett straffbrev från akademin. "Nja, ehm, inte varje gång mormor." Mormor gissade sanningen och sa skarpt: "Inte någonsin mer som eller hur?" Olivia stönade och visste att hon hade hamnat i problem med sin mamma och sa tyst, "Ja." "Jag förstår", svarade mormor nu mycket irriterat igen. "Så ännu en lögn Olivia? Hur många lögner till ska du berätta?" Olivia slickade sig om läpparna, osäker på vad hon skulle säga, nervös över sin mormors skarpa ton.

"Inte mer mormor, jag lovar." "Du är så stygg Olivia. Vad ska man göra med dig min tjej?" Olivia sa tveksamt, "Ja, mormor det var därför jag bad dig att smiska mig i framtiden, för att lära mig." Hennes mormor frågade: "Du vill att jag ska slå dig i framtiden älskling är det det?" Olivia piggnade till. "Ja mormor, det är det." "Okej, jag håller med. Nästa gång du får ett brev, ta med det till mig. Jag ska verkligen smiska dig innan jag undertecknar det." "Ja, farmor, jag är faktiskt häktad på torsdag så jag får ett brev då.

Kan jag ta med det hit så att du kan skriva under efter att ha gett mig en smisk?" "Självklart älskling, det är en perfekt början." "Kanske blir jag bättre uppförd om jag vet att du kommer att smiska mig när jag är stygg." "Ok Olivia, om du lovar att acceptera min disciplin i framtiden kommer jag inte att straffa dig för att du ljuger tidigare. Förstå bara att jag kommer att vara säker på att ge dig långa hårda smällar från och med nu för det är det bästa sättet att lära dig." Hon visste att Olivia inte var skyldig för att hon inte fick smisk tidigare, men hennes mamma var den verkliga boven. "Tack mormor." Olivia gick fram till sin mormor och gav henne en kram och en puss.

Det här hade varit lättare än hon trodde. Mycket bättre än att bara få smisk en gång för att ha ljugit, vilket hon hade förväntat sig. Hon blev ganska knäpp av tanken på att få smisk om och om igen av sin mormor.

Olivia sa hejdå och gick hem. Hon hade ljugit hon visste. Hon var ännu inte häktad men klassen fick höra att alla som inte lämnade in sina läxor i morgon kommer att få häkte. Hon har slutfört den men kommer nu inte att lämna in den.

Det kommer att få henne att bli frihetsberövad men ännu viktigare straffbrevet och hennes nästa smisk från sin mormor. Så cool. Jenny tillbringade eftermiddagen med att tänka på sin egen attityd. Hon hade varit så oförskämd mot sin mamma.

Hur stod hon ut med det? Hon behövde verkligen be om ursäkt till sin mamma och kanske diskutera att gå till någon ilskehanteringskurs för att kontrollera sin lipsiga attityd. Snart var klockan nästan sex och dags att ta sig till sin mamma. Olivia kom hem när Jenny nästan var redo att gå. Olivia strålade ett leende.

"Hej mamma, Stephanie berättade för mig att du var caned igen." "Ja", svarade hon bing. Det blev en paus då Olivia sa: "Titta mamma, jag har precis varit hos mormor. Jag har bett att hon ska skriva under mina straffbrev i framtiden." Jenny sa förvånat, "Men hon kommer faktiskt att slå dig innan hon skriver under." "Jag känner mamma.

Det är bara, ja, jag tror att jag behöver det. Jag måste bli vuxen ett tag och jag tror att det hjälper att svara mormor." "Hon ger dig inget spelrum. Hon kommer att slå dig varje gång." "Jag vet mamma." Hon berättade inte för sin mamma hur hon skulle använda sin vibrator efter att ha fått smisk och få orgasm efter orgasm. "Ditt val Olivia så det är bra för mig.

Jag måste i alla fall åka till mormor igen eftersom jag fick ytterligare ett straffbrev." "Åh kära", sa Olivia sympatiskt men blev upphetsad av tanken på sin mamma över mormors knä igen. Hon tänkte fråga om hon fick komma och titta men tänkte bättre på det. Hon ville i alla fall komma till sitt sovrum och använda sin vibrator. "Jag ska gå Olivia," sa Jenny till sin dotter och hon vände sig om och gick in till köket.

Olivia gick upp och väntade på att ytterdörren skulle stängas och sedan låg på sängen. Hon öppnade sin låda och tog ut sin vibrator. Hon gled ner sina trosor till knäna böjde benen och drog fingret längs hennes redan fuktiga fitta, kantade inuti och hittade hennes klitoris. Hennes andning blev tung som hon stönade och stönade av njutning innan hon slog på vibratorn och återigen masserade hennes klitoris tills hon kom med höga oförminskade stön av förtjusning. Jenny stängde ytterdörren bakom sig och tänkte på Olivias beslut.

Hon kom till slutet av vägen innan hon plötsligt mindes g hade hon lämnat straffbrevet på sin säng. Snabbt släppte hon sig in i huset igen och gick uppför trappan. Hon passerade sin dotters sovrum när hon hörde stönen inifrån och visste att Olivia onanerade. Hon ryckte på axlarna och gick in i sitt sovrum, hämtade brevet och gick tillbaka förbi Olivias sovrum precis när vibratorns sus började. Ett ögonblick undrade Jenny om hennes dotter blev tänd av att få smisk.

Inte så konstigt kanske eftersom hon var så uppgiven på sig själv av att hon blev hängande. Jenny lämnade huset igen denna gång med det viktiga brevet. Samtalet med Olivia fick henne att tänka efter.

När hon gick så tänkte hon att hon kanske också borde säga åt sin mamma att disciplinera henne om hon är oförskämd eller liknande. Hon skrattade åt sig själv vid tanken men en minut senare undrade hon om det trots allt kunde vara svaret för henne också. Allvarligt. Var hon verkligen orolig för att hennes mamma skulle utöva disciplinär kontroll över henne? Visst är hon 42 år, men det kanske var precis vad hon behövde.

Hon var alltid trött på sin mamma. Att behöva svara henne kanske också skulle göra henne gott. Hade Olivia rätt, och om det var en användbar påminnelse för en 17-åring att bli smisk, kan det också fungera för en 42-åring? Hon hade fått käpp två gånger och visst var orgasmerna efteråt fantastiska men en sak säker var att käppen i sig gjorde en galning och det visade i sig vilket incitament det var. Hon var alltid oförskämd och slipande mot sin mamma, vilket verkligen var onödigt, och ja, hon ljög fortfarande mycket, nästan utan att tänka nu. Kanske var det dags för hennes eget beteende att redas ut? Hon behövde hjälp för att göra det, det visste hon också.

Hon tänkte igen på käppen. Efter alla år av undran visste hon nu exakt hur det kändes. Det var otroligt smärtsamt. Ändå, medan hon grubblade så kände hon hur det pirrade i ryggen från den knasande Mrs. Denver hade gett henne och det var inte så illa nu, varmt och spännande och till och med upphetsande, även utmaningen att sätta sig på något annat än en tjock kudde hade sin roliga sida, så hon började undra hur arton slag kunde kännas.

Mrs. Denver hade lovat henne fler slag om hon fortsatte att ljuga. Hennes trosor var fuktiga vid tanken på all smärta och gråten men ändå undrade hon.

Kanske att bli slagen av sin mamma kommer att ge henne samma känslor. Varför skulle det inte egentligen? Så hon bestämde sig under sin promenad att hon skulle be sin mamma att smiska och sticka henne när hon förtjänade det. Hon kände sig lättad över sitt beslut och pirrade fint i fittan. Fem korta minuter senare med sina trosor fortfarande fuktiga av förväntan knackade hon på dörren och hennes mamma svarade.

"Kom in och gå igenom," sa hennes mamma. Hon lät som om hon fortfarande var irriterad. Jenny gick mot vardagsrummet. Hon gick in i loungen, gick fram till stolen och utan att bli tillfrågad klev hon ur kjol och trosor och ställde sig bredvid sin mamma när hon tog upp hårborsten från sätet och satte sig.

"Mamma, jag är ledsen att jag är så oförskämd mot dig." "Är du verkligen?" frågade hon sarkastiskt men i hopp om att hennes 42-åriga dotter kanske äntligen ville bli vuxen. "Ja mamma, jag tänkte på vägen över, jag kanske har ett beteendeproblem och du kanske kan hjälpa till." "Den enda hjälp du behöver min tjej är fler smällar som den du kommer att få nu." "Ja mamma, jag vet." "Är du seriös?" Hennes mamma blev verkligen förvånad. "Vill du att jag ska disciplinera dig?" "Ja mamma. Verkligen." "När jag bestämmer mig för att du behöver det, och du kommer inte att bråka?" "Det stämmer mamma. Det är det enda sättet antar jag." "Vad sägs om att du ljuger konstant? Jag är inte säker på att det räcker med en smäll för att ljuga.

Käppen är vad du behöver för det. Jag vet att Mrs. Denver tuktar ett antal föräldrar, och jag är säker på att hon kommer att gå med på att överta dig om jag tar på dig när du ljuger." "Mamma, det tänkte jag också på.

Jag vet att jag ljuger och just nu är det alldeles för lätt, så ja, jag tror att det är det bästa för mig att få käppen, men kan inte Mrs. Denver komma hit och käppa mig privat?" "Jag tror inte det kära du." "Nå, kan du käppa mig då? Jag kan köpa några käppar och du kan behålla dem här och jag lovar att jag tar käppen ifrån dig." Jenny hade ganska övertygat sig själv om att hon ville bli käpp igen, att smärtan av käppen i sig skulle mer än motiveras av glädjen. av de där orgasmerna efter sockerröran. Hon ville bara att det skulle göras privat. Hennes mamma blev irriterad på argumentet och sa enträget: "Det är ett straff och du får inte säga något om det.

Du kommer uppenbarligen inte att vilja bli caned, men om du ljuger måste du gå och träffa Mrs. Denver i hennes arbetsrum." Jenny visste att det skulle vara så stressande att rapportera till Charlotte. Hon kommer att behöva köa med studenter för henne vänd dig för att bli inkallad till studien och vilken student som helst på Charlottes kontor kommer att höra hennes gråt, och självklart när hon lämnade studien kommer det att vara uppenbart för alla att hon hade blivit disciplinerad. Hennes röda ögon och iver att gnugga hennes ömma rumpa kommer att vara enkla giveaways.

Men hennes önskan att bli övertrampad uppvägde den vissa pinsamheten så hon var tvungen att hålla med, förnedring eller inte. "OK, mamma," sa hon tyst, "jag ska gå till akademin. Hur ska Mrs. Denver veta vilket straff jag behöver få?" "Gå och titta i den översta dragningen av skåpet," sa hennes mamma och log.

Jenny öppnade dragningen och tog fram ett dussin strafflappar, som den som Stephanie hade., förutom att det hade ordet "Parent Only Scheme" överst. Jenny kom ihåg att hon såg detta när hon anmälde sig till föräldrarnas disciplinplan med Olivia. Det ursprungliga konceptet var att en förälder drabbas av samma straff som sin son eller dotter om delvis skylla.

Men Mrs. Denver insåg att det fanns vissa omständigheter där föräldern var mer skyldig än eleven och att disciplinera föräldern ensam var det korrekta att göra, att lära föräldern att förbättra sina egna sätt. "Åh, jag förstår," sa Jenny.

Hon läste snabbt formuläret och såg gott om kryssrutor för olika typer av straff, men hennes blickar drogs till avsnittet om käpp. Det fanns inte bara lådor för sex och tolv slag utan den hade arton, tjugofyra och ända upp till fyrtioåtta slag också, och en sista ruta sa "Punishment Letter Home." Skulle hon någonsin få fyrtioåtta slag på en gång undrade hon? Kanske. "Okej mamma, det ser okej ut." Hon kunde inte låta bli att gnugga sig i ryggen när hon tänkte på konsekvenserna av att gå med på sin mammas krav. Hennes mamma betonade: "När jag får tag på att du ljuger kommer jag att fylla i straffsedeln och skicka iväg dig för att träffa Mrs.

Denver." "Okej mamma, jag ska försöka att inte ljuga dock." Jenny log för sig själv och visste att det var en grov lögn, eftersom hon hade för avsikt att skickas till Mrs. Denver. Men hennes mamma var nöjd. "Bra", sa hennes mamma surt och tillade sedan, "Du vet att Olivia vill att jag ska vara den som skriver under hennes brev i framtiden." "Ja mamma jag vet," sa Jenny. "Du förstår Jenny, Olivia har bestämt sig för att bli smisk bara är det incitament hon behöver för att bete sig bättre." Plötsligt var det klart.

Denna plötsliga begäran från hennes dotter om att bli disciplinerad var inte alls det, utan berodde på att hon kände sig upphetsad av att bli smisk. Hon ska fråga Olivia ikväll. Blev hennes dotter upphetsad av att hon fick smisk? Hon kanske tänkte likadant. Var hon? "Så är vi klara kära du? Mrs. Denver stänger dig om du ljuger och jag slår dig när jag bestämmer mig?" "Ja mamma, vi är klara." Jenny kände att hon ville använda sin vibrator just nu och såg till och med fram emot hennes smisk.

Mormor plockade upp en straffsedel från Parent Only Scheme och började skriva. Jenny såg förvirrad på men förblev tyst. "Så, låt oss ge dig tid att tänka på det, så, erm, torsdag tror jag… Låt oss säga tolv slag ska vi… ingen arton eftersom det är en serie lögner… och ett brev hem också för gott skull." Efter att ha skrivit på sitt namn gav hon det till Jenny som läste det och utbrast förskräckt: "Mamma, varför!" Hennes mamma sa: "Olivia sa till mig att du aldrig slagit henne när hon tog tillbaka en strafflapp. Inte en enda gång.

Det är att ljuga på ett stort sätt min tjej. Så du skickas till Mrs. Denver för att du ljuger." Jenny slukade vid tanken på att behöva åka tillbaka så snart för att träffa Mrs. Denver om bara tre dagar och drabbas av förlägenhet från studenterna som var på det yttre kontoret och hörde hennes skrik. Det var säkert inte rättvist.

Jenny ryckte till. Arton slag av käppen. Åh herre gud. Det fanns också brevet som skulle undertecknas efteråt så ännu en tur över hennes mammas knä var redan inställd. Hon kände sig ganska illamående.

Det här kanske inte var en så bra idé. Paniken avtog dock när Jenny lugnade ner sig och tänkte väl kanske även om det var rättvist. Hon hade ljugit. Hon hade precis gått med på att bli föremål för sin mammas disciplin och här var hennes första beslut. Hårt men faktiskt rättvist.

Jenny kände ett darr i sin fitta när hon föreställde sig själv böjd och väntade på käppen. Jenny togs ur sina tankar av den strikta tonen från sin mamma som befallde: "Nu ska vi ta itu med dig, ska vi min flicka?" Hon tittade på sin 63-åriga mamma sittande på den upprättstående stolen, med hårborsten i handen, ärmarna kavlade upp medan hon tittade på, hennes kjol redan dragen hårt över hennes knä, hennes mamma redo att ge henne en smisk och Jenny nu redo att acceptera den. Hon kände faktiskt en plötslig spänning när hennes mamma tog henne i armen och ledde henne över hennes knä. Hon tittade i golvet och innan hon kände sig förödmjukad nu kände hon förväntan. Hon förväntade sig att det skulle göra ont och såg nu fram emot smärtan, att behöva underkasta sig och bli hårt smisk av sin mamma.

Att bli disciplinerad av sin mamma skulle nu bli lika stimulerande som att möta Mrs. Denver. 42-åringen tittade i golvet och på sin mammas ben och väntade på att de skulle spänna sig när tecknet berättade att hennes hand var upphöjd och redo att fällas hårt på hennes bara försvarslösa väntande botten.

Som för att förlänga spänningen gnuggade hennes mamma hennes bakdel och drog med fingrarna längs flera av de fräscha vällingarna, sa hon till sin dotter, "Olivia är häktad på torsdag så att ni båda kan träffas och se varandra bli smiskade. Okej älskling? " "Ja mamma," svarade Jenny, inte medveten om att hennes dotter var häktad. Hon brukar berätta för henne när hon var. Ändå, om det är vad hon sa så måste det vara sant.

Jenny var inte så säker på att hon ville att hennes dotter skulle få smisk igen, men mormor höll makten nu så hon måste lydas. Jenny gillade verkligen att bli tillsagd vad hon skulle göra. Hennes mamma fortsatte att gnugga Jennys rumpa och tillade: "Det kommer verkligen att göra ont när jag smiskar dig," sa hennes mamma halvt sympatiskt och tillade sedan strängare, "Men jag antar att du kommer att behöva vänja dig vid att bli smisk av mig." Jenny var lättad och upprymd och trodde att hon snarare gillade tanken på att vara 42 år gammal och oförmögen att sitta ner på grund av en nykäpp och sedan smisk värkande sveda bultande botten och tänkte igen på käppen och den underbara snåla känslan hon hade när hon gick till sin mamma . Hon visste att det inte handlade om att sköta sig bättre. Hon ville uppleva den smärtan igen, ännu mer ivrigt än tidigare.

Tja, tänkte hon, hon har gett sin mamma obestridd auktoritet att disciplinera henne och hennes mamma är strikt, väldigt strikt. Precis som Olivia trodde att hon snarare misstänkte. Jenny visste att hon kommer att ljuga med flit ibland så att hon kan känna den där käppen på baksidan igen. Hon kommer definitivt att få arton slag i morgon och kommer en dag förhoppningsvis få reda på hur tjugofyra slag av käppen kommer att kännas. Hon kände en fuktighet mellan benen när hon föreställde sig att hon tog ner sina trosor och böjde sig över Mrs.

Denver, gå till käppskåpet och ta ut sin elaka käpp som vet att arton mycket hårda slag av käppen var på väg att ges av disciplinären . Redan nu när hon tänkte på all den outhärdliga smärtan fick hon ett darr i hennes fitta när hon tänkte på de sensationella orgasmerna hon kommer att få efter alla dessa käppströk. Hennes tankar avbröts hårt av den bestämda tonen från hennes mamma. "Nu min tjej, låt oss hoppas att du börjar lära dig din läxa, även om jag snarare förväntar mig att det här är den första av många resor du gör över mitt knä." Jenny fördes plötsligt tillbaka till nuet.

Hon visste att detta utan tvekan skulle vara den första av många gånger som hennes mamma lägger henne i knät för att få smisk. Kanske 42 år gammal är sent i livet för att vara tillbaka under moderlig disciplin men bättre sent än aldrig säkert. Hon hade gett sin mamma makt över henne så underbart smärtsamt som det med all säkerhet skulle bli. Jenny stack ner botten lätt och bjöd in sin mamma att smiska henne och som om hennes mamma läste hennes dotters tankar spände hon benen när hon kraftfullt förde ner handen mot 42-åringarnas bar botten och smisken började.

Kommer hon att bete sig bättre genom att bli disciplinerad? Tja, kanske efter att hon har fått käppen igen om tre dagar av den så strikta Mrs. Denver och efteråt fått smisk av sin mamma. Naturligtvis skulle hon få sig själv till orgasm efter orgasm när hon låg på sin säng efteråt, med sveda i botten och hennes sexnektar kvävde hennes fingrar.

Olivia måste känna detsamma som hon var säker på, och Jenny hoppades att de gärna skulle diskutera sina respektive smiskar med varandra. Det kommer att vara något de har gemensamt. Mor och dotter fick båda smisken av mormor och på torsdagen smiskade båda efter varandra. Jennys ögon fylldes av tårar efter att bara de första smisken hade hamnat på hennes bara rumpa, och eftersom till och med handskränkarna sved när de landade så hårt på de nya vällingarna visste hon att hårborsten kommer att bli mycket värre när den kommer. Det skulle ta väldigt lång tid innan hon skulle sätta sig bekvämt, det visste hon med säkerhet, och när hon okontrollerat löstes upp i tårar och slingrade sig runt i mammas knä flämtande och stönande när varje smisk träffade hennes studsande botten, visste hon hennes bröstvårtor var så hårda de kunde bli och hennes fitta darrade och värkte på ett sätt som hon bara kände innan när hon var nära en orgasm.

Hon stack upp botten igen för att uppmana sin mamma att slå henne hårdare och flämtade och skrek lika mycket av smärta som av njutning som hennes mamma lätt tvingades. 42-åriga Jenny förstod nu att att få smisk och det nästan outhärdliga men ack så erotiska stickandet av käppen var hennes väg till orgasm och överlämnade sig villigt till det.

Liknande berättelser