En gång för ofta

Jackie slår sin man med sin syster och tittar på…

🕑 10 minuter minuter Dask Berättelser

Jag såg bilen och blev arg. Den främre stötfångaren tryckte in. Jag var utom mig när jag stormade in i huset.

Jag gick till loungen och såg Susie, min syster, sitta där. "Har du sett Peter?" Jag frågade. "Han är på övervåningen" svarade hon. Hon visste vad som skulle hända.

Jag hade anförtrott henne för ett tag sedan att jag tuktar Peter. Jag gick upp till vårt sovrum. Peter satt på sängen.

Väntar på mig. Han hoppade upp direkt. "Jag är ledsen Jackie." "Du har gått för långt den här gången Peter. Trodde du verkligen att du skulle komma undan med det?". "Jag vet inte vad som hände" bråkade han.

"Verkligen. Så hur lyckas du krascha bilen när jag förbjöd dig bara i morse att köra den? Säg det Peter?". Han stod där, vred händerna, tittade i golvet, och visste att han hade problem. Jo jag hade fått nog.

Detta var hans andra krasch på tre månader. Han går bara runt som en pojkeracer och slår något. Det är bara tur att ingen kommer till skada.

"Vad sa jag till dig i morse Peter?". "Inte ta bilen" sa han tyst. "Och?".

"Du skulle ge mig vad jag gjorde." "Precis. Så, du vet vad du har att förvänta dig då. Inte du?". "Ja" sa han surt. "Säg mig Peter, hur många gånger har jag slagit dig sedan vi gifte oss för två år sedan?".

"Ehm, jag är inte säker på Jackie." Han vred sig nu. "Fortsätt, gissa." Peter tittade på mig, på min hårda blick. Han visste att jag skulle trycka på poängen.

Han tittade i golvet och sa "ungefär 20 gånger." "Verkligen Peter. Fel. Jag har slagit dig 32 gånger.". Han tittade på mig, men blev inte förvånad.

"Och vad lovade jag dig förra gången?". Tystnad. "Om att bli smisk privat?" Jag föreslog.

Fortfarande tystnad, men han började snurra. Han visste okej. "Jag har alltid väntat tills vi är ensamma innan jag smiskar dig. Inser du hur obekvämt det är att behöva vänta på att huset ska vara tomt. Tja, det är väldigt obekvämt.".

Tystnad fortfarande. Jag lät honom koka en stund. Han var nu väldigt obekväm, det var säkert. "Hämta hårborsten Peter" slog jag till. Han gick lydigt till sängskåpet och hämtade det.

Han höll ut den åt mig men jag sa bara "Höger, följ mig då." Peter tittade upp på mig. Han visste vad jag skulle göra. Han visste att Susie var nere.

"Snälla Jackie, inte framför Susie. Smiska mig här uppe, så hårt du vill. Snälla Jackie." "Det räcker" snäste jag. Jag hade slagit honom så många gånger, han visste att han bara skulle riskera ett större straff om han bråkade. Jag vände mig om och gick ut ur rummet.

Jag kunde höra rörelse bakom mig och så visste jag att han följde efter. Jag gick ner och in i loungen för att hitta min syster. Peter följde efter mig.

"Jag har något att säga Susie. Idag krockade Peter med bilen igen. Han tog det utan min tillåtelse.

Ännu värre, han tog det väl medvetet om att jag specifikt hade förbjudit honom att ta det i morse. Kostnaden för försäkring kommer nu att bli skyhög. Så jag sa till honom att jag skulle slå honom. Fram tills nu har jag väntat på att huset ska vara tomt och smiskat honom privat. Det fördröjer dock straffet, och ärligt talat tror jag inte har hjälpt alls.

Därför kommer han från och med nu att få smisk så fort jag bestämmer mig för att han har förtjänat en, och inför den som är där just då. Så Susie, jag vill att du ska titta, om du vill." "Självklart Jackie." Hon log. Jag vände mig mot Peter.

"Följ mig Peter." Peter smygande fram till mig med borsten. Jag gick fram till stolen, vände in den till rummet och satte sig. Peter visste att han nu skulle få smisk framför sin svägerska men gav upp alla försök att argumentera. Han kom och ställde sig till höger om mig och räckte mig hårborsten.

"Du vet vad du ska göra Peter." Han lossade sakta bältet och drog ut niddarna ur jeansen, öppnade dragkedjan och drog ner dem till under knäna. "Snälla Jackie, inte på min bara rumpa. Inte framför Susie." Jag tittade upp på honom. Jag tyckte nästan synd om honom, men den försäkringspremien skulle verkligen bli väldigt hög nu, och vad med självrisken för dagens skada kan det betyda att jag måste avbryta mitt nya kylskåp. Jag var inte beredd att vara överseende. "Jag har precis ökat ditt straff Peter. Låt mig inte vänta längre." Han stönade, men sänkte samtidigt kalsongerna till under knäna. Han försökte ta sig över mitt knä, när jag stoppade honom. "Jag tycker att du ska ta av dig byxorna och byxor helt och hållet." Han var på väg att säga något, men insåg att det var meningslöst. Han tog av sig kläderna och stod där, med sin vita t-shirt och svarta strumpor sina enda kläder. Han visste att stå där med händerna vid sin sida. "Berätta för mig varför du kommer att få smisk Peter." "Jag kraschade bilen Jackie." Jag vände mig något åt ​​höger, förde tillbaka min hand, vilket Peter kunde se mig göra, och visste att han inte fick röra sig medan jag gav ett hårt smäll på sidan av benet. Han flämtade. "Jag är ledsen Jackie. Jag menar att jag tog bilen trots att du sa åt mig att inte göra det." Jag lyfte min hand igen och gav honom ett nytt smack. Det gav en andra flämtning. "Det är bättre.". Han tänkte verkligen inte på sin blygsamhet nu. Jag tittade över på Susie som hade bra utsikt över Peters botten. Hon log mot mig och höjde på ögonbrynen som för att säga att det här är roligt. "OK Peter, gå nu över mitt knä. Skarpt nu." Peter böjde sig snabbt ner, var noga med att inte luta sig för hårt mot mig och ta upp sin vikt på golvet. Sedan sträckte han ut armarna framför sig tills jag tog hela hans vikt men det var inga problem alls. Jag hade redan placerat hårborsten på golvet framför honom, redo att låta honom lämna den till mig när jag bad om den. "Är du redo Peter? Du vet att be mig att disciplinera dig Peter." "Ja Jackie, snälla ge mig smällen jag förtjänar." Jag tittade på Susie som fortfarande hade ett flin på läpparna. Hon var ganska glad över att sitta där och se sin svåger få smisk. Hon visste att kvinnor borde inneha denna ansvarsposition. Det var mindre tidskrävande, mindre stressigt för oss. Jag förde min hand ner på hans vänstra kind. Det väckte det vanliga flämtandet. Den första smällen gjorde det alltid. Det var mer chock än smärta. Det skulle komma senare när smisken blev hårdare. Först uppvärmningen, för att se till att smisken hade en bestående effekt. Jag slog honom i ungefär tio minuter. Jag skällde ut Peter hela tiden och frågade Susie om hon höll med mig, och hade en trevlig systerkonversation verkligen, alltid med bakgrundsljudet av smällen från min handflata på Peters bara rumpa. Susie njöt av sin svågers situation, och uppmuntrade mig att slå honom hårdare och hårdare, vilket jag gjorde. Det var dags för hårborsten. Jag var glad att jag bytte till detta från toffeln. Det ger ett härligt smällande ljud och gör verkligen ont i Peter. "Ge mig hårborsten Peter." Han var bestämt olycklig. Jag tror att pinsamheten var värre än smisken. Ändå ska jag försöka ändra på det nu. Jag var fortfarande väldigt irriterad över bilen. Jag har redan konstaterat att han kommer att vara disciplinerad inför andra och Susie var den bästa personen att börja med. Hur som helst, uppvärmningen var över. Nu är det dags för honom att verkligen straffas för det han gjort. Peter hittade snabbt hårborsten och lämnade över den till mig. "Flytta bara lite bakåt Peter, så jag kan få en ordentlig svängning." Han slingrade sig lite. Jag höll i hans midja och drog lite, och han rörde sig igen. Jag njöt av att låta honom röra sig när jag var i mitt knä. Det ökade hans förlägenhet och framtvingade min kontroll. "Bra pojke" sa jag och visste att han hatade att bli behandlad som ett barn, ännu mer när Susie tittade på. Jag knackade på hans rumpa ett par gånger. "Så Peter, hur är det med bilen?". "Jag är väldigt ledsen Jackie, verkligen.". Jag lyfte min arm och förde ner träryggen på borsten hårt på hans botten. Han flämtade vid varje träff. Jag såg till att var och en var väldigt fast, först på ena kinden, sedan på den andra, och ganska ofta träffade jag på samma plats gång på gång. Jag hade aldrig slagit honom så hårt förut. "Kommer du göra det igen Peter?". "Nej Jackie, definitivt inte, nej, aldrig, snälla Jackie. Snälla stoppa Jackie." "Jag har berättat för dig förut. Be mig inte sluta. Det blir tio extra smällar Peter. Förstår?". "Ja Jackie, förlåt Jackie.". Han gnällde. "Så, jag kommer att fråga dig igen. Kommer du att göra det igen?". "Nej Jackie, det kommer jag aldrig göra?". Svetsningarna fortsatte. Han grät fritt nu, tårarna rann nerför hans ansikte. "Tycker du att det är roligt Peter?" frågade jag sarkastiskt, och visste att han grät och vred och försökte desperat undvika anfallet. Han grät och hade svårt att prata. Jag trodde att han hade fått nog. "Nej Jackie. Det gör verkligen ont, som aldrig förr." "Det beror på att jag aldrig har slagit dig så här förut. Jag måste ha använt hårborsten hundra gånger, och varje gång med maximal kraft. Du kommer att få svårt att sitta ner i flera dagar." "Jag är så ledsen Jackie. Verkligen jag. Verkligen. Verkligen. Verkligen." Han bara låg där med höjda axlar, rumpan rödare än jag någonsin sett den förut, och jag visste att det skulle bli kraftiga blåmärken. Ändå kanske han inte tar bilen igen. Jag kände hans rumpa. Det brann. "OK Peter. Res dig upp.". Han stod framför mig och gnuggade sig så fort han kunde. "Gå till Jackie och säg att du är ledsen att hon var tvungen att se dig få smisk." Peter gav mig en så sorgsen blick. Men jag trodde verkligen att det skulle få honom att sköta sig bättre om jag slog honom offentligt, så jag gav inte efter. Peter gick fram till Susie men täckte sin penis. "Peter, du kan gnugga dig i rumpan eller ha händerna vid din sida, men täck dig inte, förstår du." Jag hade verkligen inget emot att min syster såg min man i all sin härlighet. Självklart visste jag vad som skulle hända. Det gjorde det alltid. Peter tittade på mig och jag skakade på huvudet. Han tog bort sina händer och höll dem hårt vid sin sida. Han tittade på Susie och sa "Jag är ledsen Susie att du var tvungen att titta på det här.". Jag såg hur Susies ögon öppnade sig och hennes mun föll upp men med ett brett leende. Jag visste att hon tittade på Peters växande penis. "Förlåt Jackie, men det händer alltid efter en smisk. Söt är det inte." Jackie bara skrattade. Jag väntade några sekunder innan jag instruerade Peter att gå och stå i hörnet i 15 minuter. Han kunde inte ta sig dit snabbt nog. Jag tror inte att han oroade sig alls för att Susie skulle träffa honom nu. Det klarade han bra av. Han kommer inte att invända nästa gång. Jag undrade bara vem det skulle vara framför..

Liknande berättelser